Ett vattenfall med lysande droppar i lövverket, det är en av de associationer som Chiara Albertoni kan få när hon titulerar en av sina bilder - den med spindelnät i "Spider falls". En bild som för övrigt förmedlar en spänningsfull skönhet i vår mångfacetterade natur.
Hennes fotografiska sökande i naturen har projicerats och sedan fått ett nytt utryck genom avmålningar med oljefärger. I främst de svart-vita återgivningarna och tolkningarna förmedlar det helt klart nya kvaliteter.
Även om fotografiet som inspirationskälla nu upplever en renässans, så blev jag först förvånad över att en konsthall nu upptar smått romantiska naturbilder i sina utställningar. Något som väl kommer så långt från de postmoderna trenderna som man kan tänka sig. Men sedan finner jag det inte så märkligt.
I vår beskrivning av omvärlden måste vi ändå förr eller senare återgå till vårt ursprung, även om vi vill intellektualisera och omtolka vår omvärld till oigenkännlighet.
Därför tar jag med glädje till mig Chiara Albertonis bilder.
I hennes fotografiska utsnitt av naturen finns en bred flora som kan berika vår fantasi. Här finns livskraftiga, utsprickande frön som kan påminna om den livsbejakande "livmodern", och här finns en blomprakt som vibrerar av musik.
En särskild nostalgi förmedlas därutöver med motiven av de många döda träden. De som än sensuellt klänger sig samman och än står som spikraka, raggiga varelser med strävan mot rymden.
Vi vet ju att ett måleri som strävar efter att avbilda naturen ofta kommer på skam.
Här återges exempel på att man kan finna de mest kraftfulla, välmodulerade kroppsskulturerna, direkt från naturen. Det finns i motivet "Pepper I".
Chiara Albertoni är övertygande i sitt fotoinspirerande skapande, dels genom sin skicklighet att med fördjupade nyanser överföra naturmotiven till målningar, och dels genom sin förmåga att uppleva och överföra fantasirika tolkningar av sina motiv. Därutöver är hon begåvad med fin kompositionskänsla när hon överför de fotografiska motiven till sina målningar.