Linköping har under året drabbats av den moderna biografdöden. Filmbolagens kamp för att få filmer visade i SF:s biosalonger är stenhård. Då väljer man av någon märklig anledning att köra den här moraliskt förkastliga skitsaken. Hur kan man kasta bort tid och utrymme på en film som knappt platsar i hyrfilmshyllan?
Jag hade ändå hoppats på "Good luck Chuck" för när det gäller romantiska komedier är jag verkligen välvillig. Men filmen är en fullkomlig skymf mot alla andra filmares försök att hitta rätt mix av förutsägbarhet och magi i denna svårbemästrade och känslopackade genre.
"Good luck Chuck" borde överhuvudtaget inte få kallas romantisk komedi. Romantik är något som upphovsmännen endast verkar ha hört talas om, som en urban myt. På något sätt har de snappat upp att det ofta på film utmynnar i äktenskap.
Filmen förväxlar komik med mobbningsretorik, förutsägbar klumpighet och omoget sexsnack.
Och, just det, de har även upptäckt att många tycker att pingviner är gulliga. Åh, dessa pingviner. När ska det sluta? De besudlar snart varje film som något löjligt substitut för mänsklighet. Här är de ytterligare ett bevis på att filmen inte har några som helst egna idéer att komma med.
Farrely-bröderna, som bland annat gjort "Den där Mary", och Judd Apatow och gänget bakom filmer som "40 year old virgin" lyckas i sina bästa stunder vända fördomar och plumphet till snyggt skruvad humor. Folket bakom "Good luck Chuck" har verkligen ingen aning om vad som skiljer det ena från det andra.
Dessutom har filmen inte alls tillgång till samma skådespelartalanger. Mest känd är, av någon anledning, Jessica Alba. För henne blir "Good luck Chuck" ännu ett bevis på att hennes hittills enda talang är att fastna för helt hopplösa manus.