Redan uppe på slottsgårdens entréplan möts vi av kraftfulla skulpturer. Ivana Machakovas sirligt monumentala ”Vindöga” och Hiroshi Koyamas ”Door-X”. Den senare känns som ett djärvt knivsnitt i köttet: en stor korténstålskiva genom svart diabas.
Som scenografisk kontrast längre in till höger Peter Lindes mindre men oerhört välgjorda ”Pierrot”, en ikonfigur från commedia dell´arte. Linde är en oskriven mästare på genren realistisk-klassisk skulptur i brons. Få kan mäta sig med honom i Sverige i dag. Nere i engelska parken samma mästerskap i form av ”Harlekin”.
Men samtida skulptur uppvisar en oändligt stor variation i tekniker, material och uttryck. Starkt berörd blir jag av Ian Newburys ”Migranterna” både till innehåll och form. Amorfa, grova stenar uppställda på geometriskt prydliga järnställningar. Som klossar i hålen. Anpassningens komplexitet i en blixtrande klarsynt gestaltning.
Parken visar sig vara suveränt lämpad för eftertänksam och lugn skulpturvandring. Skönare miljö får man leta efter. Mättad grönska och behagliga stråk. Gott om rymd och luft kring varje skulptur. Till de intressantare verken att reflektera kring hör Ulf Johanssons ”Rymdpollen” och initiativtagaren Magnus Ringborgs majestätiska ”Samtal” och djärvt fyndiga ”Beskyddare”. Även Pia Hedströms originellt gula formation ”Life Capsule” pockar på uppmärksamhet.
Sedan finns det ju som alltid verk i samlingsutställningar som känns mer allmänna och lite uddlösa. Man blir inte överraskad, även om de kan vara kvalitativt genomförda. Inomhus i den vackra, kubiska Kyrksalen i en av slottets flyglar, väntar ett flertal verk på att upplevas. Dit hör Katarina Klingspor Ekelunds träffsäkra ”Kottebomb”. Suveränt bra att parken kan kompletteras med en skön miljö under tak och vägg för skörare iscensättningar.
Som helhet är den första stora skulptursommaren på Löfstad en mycket positiv och imponerande satsning. Fler verk och fler konstnärer än väntat. Svensk och internationell representation. Taktilt, sinnligt, både reflekterande idébaserad konst och fysisk materialitet korsbefruktar varandra. Redan vernissagedagen kom mycket folk och vi får hoppas att detta pionjärarrangemang blir en dragare för regionen. Precis som på många andra platser i landet sommartid för besöksnäringen.