BOK
Ia Genberg
Sent farväl
Weyler förlag
En dag när barnen är hos pappan och Mia får tid att röja upp lite hemma finner hon en dödsannons i en gammal tidning. Det är hennes bästa väninna från ungdomen, Maria, som gått bort mitt i livet. Hur då?
De har sedan länge förlorat kontakten, men Mia beslutar sig för att gå på begravningen ändå.
I tankarna kommer hennes ungdomsår tillbaka, de där åren så fyllda av liv när allting händer och då innerliga vänner är viktigare än kärleksrelationer.
Mia och Maria. Maria och Mia. De gjorde allt tillsammans. Bottnade i varandra, var knasiga ihop.
Ia Genberg är en riktig författare som kan konsten att gestalta. Jag får inte veta allt. Jag vill inte veta allt. Jag förstår ändå, och framför allt så känner jag. Känner igen markörerna: att sitta i fönstret och röka, lyssna på Patti Smith och Joni Mitchell, fotografera. Kontaktkartor! Minns du dem? Jag minns lukten i mörkrummet, av framkallningsvätska och fixbad, och spänningen när en bild framträder skugga för skugga.
Så är den här boken också. Skuggorna träder fram. Ömsom i nutid: Mias juristjobb i Stockholms innerstad, varannan veckas-tillvaron som skilda småbarnsföräldrar lever i, en kärlekshistoria. Och ömsom i dåtiden: Tågluffen, hallucinationer om van Goghs öra i Amsterdam. Detaljer. Stämningar. Hon är väldigt bra på detaljer och stämningar, Ia Genberg. Det finns ett mysterium också, som kanske har med Marias död att göra, men det är mindre intressant än skildringen av tiden i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Och relationerna. Ingen stor dramatik, människorna är viktiga ett tag och sen är de inte viktiga längre, men varför det blir så vet man inte så noga. Ett citat av Jaques Werup är betydelsefullt: "Jag har varit med om dig. Jag kan aldrig förlora dig." Smaka på det. Det är sant.
"Sent farväl" är en kort roman, 179 sidor som gjorda för sträckläsning, men den rymmer ett helt liv. Jag förstår vem Mia är. Nu ska jag leta reda på Ia Genbergs debut "Söta fredag" från förra året som jag har missat. Den verkar vara helt annorlunda, men det här är ett författarskap jag vill följa.