Rökmaskinen sprider mjuka skyar som färgas röda, lila och blåa av strategiskt placerade lysrör. Efter pausen tillkommer levande ljus. En hypnotisk inramning för de sju hårt arbetande folkmusikanterna. När "Jul i Folkton" turnerar för femte gången flyger de tre timmarna förbi.
Det spritter i dansnerven och öronen ryser av välbehag efter den tvära stämsången. Sofia Karlssons röst är som mjuka klockor, Lena Willemarks som en klar spik. Violinisten Lisa Rydberg gjorde intryck med sin polska "Isfärden", ensam på scenen, tonen smög fram metalliskt kall över skaren. En annan polska, "Tröstepolska", bar gitarristen Roger Tallroths signatur. Generöst med egna låtar alltså och medryckande arrangemang av de etablerade julvisorna.
Olle Linder var redan populär efter trumsolot där han involverade publiken, ännu mer så efter Jultiggarvisan. Violinisten Esbjörn Hazelius var för den delen minnesvärd med sin oefterhärmliga skånska i Trettondagsvisan. Ale Möller känns som alltid igen på den makalösa variationen på instrument som omger honom. Fina eller fräcka historier, de lyckas med att underhålla. Om något är oförglömligt? Kanske "O Helga natt" med Möllers skalmeja och Willemark på Älvdalsmål, eller Karlsson i "Jordens barn", ensam på sång och gitarr. Rent och avskalat. Det är att komma hem, att höra folkmusik så här med glädje, humor och hjärta.
MOLLY TELEMAN