Sprang ihop med kommunalrådet Muharrem Demirok på Humanistdygnet förra helgen. "Det blir inget med Raoul Wallenbergs plats, ville bara säga det", viskade han där vi stod längt bak och försökte låta bli att störa talarna på scenen.
Va? viskade jag, glatt överraskad, fick ni mothugg av länsstyrelsen?
Nej, menade han. Opinionen blev för stor.
Där ser man! Så bra, ombyggnaden för 11 miljoner kronor var redan från början alldeles för omfattande och dyr. Parken behöver ingen stor make-over.
Det höll Demirok inte med om, viskade han, men hur som helst så är inga pengar längre avsatta till detta, så det blir inget.
Hurra! utbrast jag, fast tyst för mig själv. All heder åt dem som slängt prestigen och tänkt om.
Ni minns hur det var. Hela parken skulle byggas om och dammen som ingår i den maffiga skulpturen sättas igen. Efter protester (från mig och många fler) ströks det. Sen var det kastanjen som skulle sågas ner – och nya protester.
Stefan Hammenbeck, konstansvarig på länsmuseet, och flera började mullra. Parken är ritad av museiarkitekterna Helge Zimdahl och Nils Ahrbom, påpekade de. Den ingår i en helhet med Östergötlands museum. Östergötlands konstförening väckte frågan om byggnadsminnesförklaring hos länsstyrelsen.
Jag vet inte om det är detta hot, att parken skulle bli orörbart byggnadsminne, som fått Muharrem Demirok att svänga. Om han hoppas förhindra ett sådant beslut genom att skrota ombyggnadsplanerna.
Det får vara som det vill med taktiken. Resultatet är utmärkt.
Ringde och kollade tidsschemat med länsstyrelsen i går. De har inte fattat beslut om byggnadsminne än, men det bör komma "ganska snart".
Jag hoppas faktiskt på ett nej.
Det kanske låter ologiskt, men jag gillar inte tvångströjan. Särskilt inte nu när den burdusa ombyggnadsplanen är spolad.
Det är klart att det måste gå att utveckla och förbättra i det lilla utan att göra en historielös och total make over.
Nu är det också dags att renovera dammen och se till att det blir vatten i den. Förra sommaren stod den tom och trist.
Apropå detta: Förra hösten sa hela kultur- och fritidsnämnden ett rungande JA till mitt medborgarförslag Skulpturpark Linköping. Undrar hur det går... Det får jag kolla nästa vecka.
PS. Ivar Johnssons "Mannen och hans genius" har fått sin nya skylt och sin alternativa, könsneutrala titel. Konstnären själv använde båda namnen. Kolla får ni se när ni går förbi nästa gång. Nu står "Ivar Johnsson 1885-1970. Människan och hennes genius. Brons, sten och bassäng 1951". Mycket fiffigt det där med "bassäng". Nu blir det extra tydligt att dammen ingår i konstverket.