I detta fall har han dock inte behövt anstränga ihjäl sig. I boken har han genom att plocka ut enskilda godbitar ur det massiva flödet av kommentarer från just vita, kränkta män (och några kvinnor) på facebook, twitter och i insändare låtit andra skapa både humor och en tankeväckande bild av den del av Sverige som liksom Sverigedemokraternas Erik Almqvist tycker att det är rätt att kalla sina medmänniskor fitta och hora och genom minst sagt suddiga definitioner dela upp det här landet i mitt och ditt.
Sverigedemokraterna växer och växer, och om det som av flashbackmobben populärt brukar kallas ”PK-media” har på agendan att mota SD i grind så har vi misslyckats. Varför finns det förstås flera orsaker till: Journalisterna är inte tillräckligt skickliga på att visa upp SD:s antimänskliga grundagenda. Många SD-väljare tar inte del av traditionell media. Många SD-väljare tycker att traditionell media befolkas av svenskfientliga kulturmarxistiska statsfeminister som döljer ”den verkliga sanningen”. Och så klart: en del SD-väljare tycker helt enkelt att Sverigedemokraterna är ett vettigt parti med sunda åsikter.
De senaste decenniernas internetrevolution har gett fritt spelrum till de arga, unga män vars världsbild byggs av flashback och Bengt af Klintberg-retorik (”De kokar ju mat direkt på plattan! Utan kastrull!”). Men den har också öppnat upp möjligheterna för en spridning av kvalitativ humor vi aldrig har varit i närheten av tidigare.
Frågan är då om humorn är ett bättre vapen än journalistiken. Precis som journalister och politiker når humoristerna i stor grad de redan frälsta, men det de verkligen kan komma åt där de andra är svaga är just de unga, nätsurfande männen. Och i bästa fall innan de har hunnit bli arga.
Så skicka ut kidsen på nätet. Låt dem se Hitler-klippen, Soran Ismails blogg och youtubefilmer, Magnus Betnérs kommentar till SD-filmen, Anna Blombergs Jimmie Åkesson-parodi, Gina Dirawis nätshow, ”Vita kränkta män” på facebook och hemsidan interasistmen.se.
Har man suttit i grupp och skrattat åt när Hitler pratar om att ha folkdräkt (”Älgskinnsbyxor för att verka regeringsduglig – fattar ni vad obekvämt?”), så är det sedan väldigt svårt att med någon sorts pondus hävda att Jimmie Åkesson är killen hela dan.