Här möter vi egenartade djurskulpturer och figurer. De är båda uråldriga, arkaiska och samtidigt fantastiska, ibland surrealistiska. Men alltid fantasifulla och rent av lustfyllt lekfulla i sin tillblivelse. Konstnären har rimligtvis med sig mycket stoff från sin bakgrund i Syrien. Efter 30 år i Sverige har referenser från Orienten ingått legeringar med oxar, älgar och nordisk mytologi.
Alexander Hadads djurmasker i skimrande dov stengodslera bär tecken för prehistoriska ritualer och symboler. Minnen från sagor och mytologier, fritt formade av ett nutida temperament. Då och nu. Notera utställningstiteln: "Doften av frånvaro" – som kontrast till vår tid som betonar närvaro och nuets aktualitetshets. Det som var är lika närvarande som det som är.
Samtliga skulpturer är mycket välgjorda och exakta, trots sitt komplexa uttryck. I fablernas värld är allt möjligt, men trovärdigheten och suggestionen ökar med precisionens kraft. Ja, det är förunderligt att träda in Hadads konstvärld. Gudarna gör som de vill. Mycket av Orientens föreställningsvärldar kom ju till Europa via Greklands förklassiska tid. Berättelserna var fyllda av djur, halvmänniskor och hjältar från Olympens sfärer.
East meets West, som det brukar heta. Men här är icke kommersens marknadsgyckel utan något mycket mer djupt liggande. Röster som talar från gamla tempel och väggreliefer. Det är tungt seriöst men faktiskt också humoristiskt som till exempel skulpturen ”Bock”, en figur med stora tänder och äpple på huvudet. En karnevalsfigur förstås. Förklädningar har alltid ingått i karnevalskulturen då upp blev ner och ner blev upp, inte sällan i makthäcklande syfte.