Under samma tak
Östergötlands länsmuseum
Pågår till 11/1 2009
Vad skiljer en höstsalong från en vårsalong? Sannolikt inte mer än uppfattningen av själva uttrycket. Höstsalong låter lite tyngre, har lite mer av ruvande mörker över sig.
Dock är det mer än årstiden som skiljer "Under samma tak" från en ordinär vårsalong.
I den här samlingsutställningen förenas bildkonst och konsthantverk med slöjdalster. Det kan låta som ett sammelsurium, och skulle också ha kunnat vara det. Emellertid har man uppenbarligen bemödat sig om presentationen och trots rätt tuffa odds lyckats få till en spännande helhet.
De olika genrerna får möjlighet att agera gränsöverskridande; konsten förhåller sig välvillig till hantverket och vice versa.
Placering och utnyttjande av ett relativt okonventionellt podiesystem får besökaren att gå runt i utställningshallen efter ett intuitivt mönster. I och med att en sådan effekt uppstår, får man en chans att fokusera på fler av de över tvåhundra verk som visas.
En numerär av det här slaget gör ofrånkomligen att kvalitén på verken varierar.
Ändå är det viktigt och intressant att få en uppfattning om vad som händer på bild- och objektfronten lokalt och regionalt.
När verk av så många olika konstnärer och i så vitt skilda genrer ställs mot och intill varandra kan i bästa fall en harmonisering bli följden. Men i "Under samma tak" kommer man verkligt nära en sådan.
Skänningebon Nils-Olof Johanssons "Ollepojken" är ett extraordinärt verk; en högst ovanlig farkost utgör ett slående exempel på hur hantverk och konst kan lockas in i en fruktbärande symbios.
Tomas Ekström från Åtvidaberg visar bland annat akrylmålningen "Hot dog". Den är konstruerad i en tydlig Ulf Lundkvist-anda, men är så pass skickligt gjord att den klarar sig utmärkt på egen hand.
Bland det mer renodlade konsthantverket hör Lisbeth Ströms (Linköping) rakuägg till det vackraste på utställningen.
Inom samma kategori har Krister Nordstedt (Motala) åstadkommit ett par spännande keramiska objekt som kan liknas vid en sorts subkulturella järnvägsvagnar.
Joanne Hoffsten visar prov på ett måleri som man inte tidigare förknippat med henne. Hon blottlägger någonting hos blommor och drar, med ett expressivt, spontant tillvägagångssätt, en speciell essens ur dem.
Mjölbykonstnären Dani Slipicevics "Ett moln över min himmel" tillhör salongens starkaste bilder.