Vernissagekortet visar ett färgstarkt, helt abstrakt motiv. Går du en ny väg som konstnär?
– En nygammal väg, kan man säga, back to the roots. Det handlar om att improviosera och måla i nuet, som i jazz. Jag är fortfarande väldigt föreställande, vernissagekortet visar faktiskt bara en detalj ur en större målning, men ja, det är mycket färg, och upplösning av former. Jag är inspirerad av strängteorin och det är ju ett Sisyfosprojekt att ge en bild av elva dimensioner i två dimensioner!
Strängteorin, den som är så svår att förstå.
– Ja, ha ha, men jag försöker. Är oerhört fascinerad av den, vetenskapsmännen själva säger att teorin så vacker att det måste finnas en sanning i den. Jag försöker hitta det här att gå från kött till ande, uppståndelsetemat i Bibeln fascinerar mig. Många av mina titlar handlar om att gå in i en annan dimension.
Du har en bag av frågeställningar som du återkommer till, säger du. Men är målningarna nya?
– Ja, det är 17 oljor och 14 av dem är målade senaste året. Och ingen är visad förut.
I Stafetten som är i Lilla galleriet (vid trapphallen) väljer utställande konstnär nästa utställare. Varannan ska vara kvinna, varannan man. Christina Wassberg har valt dig. Vem väljer du att komma efter dig?
– Sanna Durlind, hon bor på Österlen i Skåne numera, men har en lägenhet kvar i Linköping. Jag har känt henne länge och sett mycket av hennes konst. Jag gillar det.
Lars Hoffstens utställning "Soon this space will be too small" invigs söndag kl 14. Pågår till 1 december.