"Han kom som en vind; vad bryr sig en vind om förbud?"
The Windpainter, smeknamnet i USA på excentrikern Curt Hillfon, har dragit in på Konstforum, och till min glädje finner jag att en av hans vindfiskare fått plats bland alla målningarna.
Vindfiskare har blivit hans signum, objekt av bambukäppar, lina och flaggduk som rör sig för minsta vindfläkt. De omger hans ateljé och bostad, det gamla bränneriet i skånska Maglehem, och utgör sinnebilden för naturens kretslopp mellan grundelementen.
I övrigt handlar det mest om en resumé. Han har ju hunnit med en del riktningar, inte bara tack vare det rastlösa temperamentet som gjort honom till en profil i samtidskonsten. Musiken är hans ständiga följeslagare. Kanske betyder den lika mycket som måleriet. Han greppar sin grällt dekorerade gitarr och kliar strängarna med blålackade naglar och sluter sig för omvärlden. I det genomborrade örat har han stuckit en stor hönsfjäder som guppar i takt med fotstampet. Recensenten får finna sig i att bli avsnäst.
Curt Hillfon förvaltar konstnärsarvet på det mest egensinniga sätt. Modern Hertha en av våra mest kända keramiker, fadern Gösta utställningsarkitekt, systern Maria, målare och textilare på lantgård i Lövestad där kostallet blivit ateljé.
Under sin karriär efter Konstfack och avbrutna studier på akademin utvecklade Curt Hillfon varierande stilar, ofta med konstruktivistiska klanger, efter hand i en allt rikare flora av lyriska inslag. Det improvisatoriska dominerar hans upplevelser av ljus och mörker, yta och djup Även skulpturala objekt finns med, utöver "Vindfiskare" och "Implosion-explosion", också den fina "Glöd inuti".
Vilken glöd inuti som nu pyr hos konstnären är omöjligt att gissa. Förhoppningsvis finns ännu tillräckligt med mod och inspiration för fler eskapader och inmutningar i hans gränslösa landskap.