Oj, så begåvat. Och så roligt. Efter fyra års sommarlustspel byggda på andras manus har Kulturaktörerna i Linköping i år vågat sig på att skriva en egen, ny fars. Och med den äran: ”Bäddat för galenskap” är gott och väl i klass med sina beprövade företrädare. Ja, i vissa stycken till och med bättre. Av den lätt unkna kvinnosyn som kan fläcka äldre manus finns här inte ett spår. Tvärtom drar kvinnorna det längsta strået – men hur ska jag förstås inte avslöja.
Det är ett rutinerat gäng som tar Landeryds fina lilla hembygdsgård i besittning. Och det märks att manusförfattaren Jocke Gustavsson känner sina medspelare – rollerna är verkligen skräddarsydda efter vars och ens färdigheter. Christine Eddeborn är så där härligt högdragen som vi är vana att se henne. Mikael Lindhs allt fullare furir snubblar och sluddrar som ingen annan. Jenny Andreen intar scenen med ett kroppsspråk som för tankarna till Maria Lundqvists karaktär bibliotekarien Sally. Och att Lasse Olofsson – sedan Stefan Lindén skadat sig – studerat in sin roll på bara två dagar märks inte. Vilken insats!
Dessutom har trion Tombola, som annars mest brukar stå för pausunderhållningen, den här gången skrivits in i handlingen. Och vips blir lustspelet lite musikal också! Aktörerna sjunger multikonstnären Jocke Gustavssons sånger alldeles utmärkt.
”Bäddat för galenskap” tilldrar sig under beredskapstiden – en beprövad tid för en fars – och utan att avslöja för mycket kan jag nämna att ett hemligt banklån, ett brustet äktenskap och lite kärleksfullt granngnabb flätas ihop till en ström av rappa scener med inte så få oneliners.
Sade jag att det här är begåvat? Och roligt? Sånt vill jag se mer av!
Spelplanen hittar du på www.kulturaktorerna.se