Helmi Jönestam (red): Möjligheternas tid – Livet efter 65

”Min värld har blivit större”. Enkelt och anspråkslöst gör en av författarna denna reflektion i boken ”Möjligheternas tid – Livet efter 65”. Det är en slutsats som berör mig på djupet.

Tio östgötakvinnor skriver om sina och andras liv efter pensionen. En av de sista stora gränsövergångarna i livet då man lämnar yrkesliv bakom sig för att nu själv forma livet på egen hand en sista gång.

För många är det ett kritiskt och kanske skrämmande ögonblick. I denna antologi blir dock syntesen en annan; Livet blir större.

Här ges en mängd perspektiv på att åldras efter yrkeslivet. Och jag tror, liksom någon av författarna gör, att kön har betydelse för hur vi tar oss an denna utmaning. Den patriarkala världens pensionärer drar gärna ut på yrkeslivet så långt det går och när man väl är 67 umgås man helst med gamla jobbarkompisar över en öl.

I denna bok berättar flera av författarna hur de snarare lämnar yrkeslivet något före 65. Framför allt konserverar man sig inte i den gamla identiteten utan söker sig mot nya utmaningar och uppgifter. Frivilligarbete, kursverksamhet, resor, studier och forskning. Boken sjuder av en kreativitet utan gränser. En del utmaningar blir ofrivilliga. Kvinnor lever längre än män och här berättas närgånget och finstämt om rollen som anhörigvårdare vid livets slut.

”Möjligheternas tid” är också en kvalitativ forskningsstudie där olika observationer och intervjuer presenteras. Vad betyder det att vi lever längre i dag (om vi nu verkligen gör det)? Hur ser unga människor på åldrandet? Vilka förväntningar har samhället på vår arbetsinsats? Vad innebär det att vara pensionerad kvinna i andra delar av världen? I en jämförelse med kvinnor i Ryssland framstår det som en obeveklig sanning att ett samhälle med god äldreomsorg också värnar värdet av den äldre.

Livet efter 65 är också ett stycke närmare den sista gränsövergången. I ett sista avsnitt skriver bokens redaktör Helmi Jönestam om döden och döendet. Hon berättar om sin mamma som fann tröst i religionen och om sin syster som inför samma situation hittade styrkan i Shakespeares Hamlet: ”The rest is silence”. Ur dessa båda livshållningar reflekterar Helmi Jönestam kring döden på ett lika öppet som tryggt sätt. Det är som det är. Hennes tankebanor ligger märkligt nära Sokrates tal till sina lärjungar strax innan han tömmer bägaren med gift. Jag är teolog och psykoterapeut. Men jag har aldrig läst en text om döden som berört mig lika mycket som denna av Helmi Jönestam. Detta är bok som bara måste läsas. Av alla. Inte minst inför vårt eget inträdande i den ”tredje åldern”. Jag ger den ett tveklöst V-tecken: Vacker, Vemodig, Vass och Vis.

"Möjligheternas tid" släpptes 10/9 på en träff på föreningshuset Fontänen i Linköping.