Talangsåpornas tidevarv började med "Popstars" 2001, fick sitt riktiga genombrott med "Fame factory" 2002 och blev tv-tablåernas envåldshärskare med "Idol" 2004. Efter det har de kommit i strid följd: "Talang", "The Voice", "True talent" och nu "X Factor Sverige".
"X Factor" är det mest påkostade hittills, men också de sista flämtande andetagen från en genre som dog i samma stund som Amanda Fondell sjöng sluttonerna i "Idol"-vinnarlåten för ett år sedan. Sedan dess har vi sett tappra men sorgliga försök till fortlevnad i "True talent" och "The Voice". Nån som kan säga vilka som vann? Nej, trodde väl det.
För så är det: intresset har falnat och därmed tittarsiffrorna och då är det hej och ajöss från tv-kanalerna. "X Factor"-semifinalen i fredags sågs av 616 000 personer, vilket är försvinnande lite i sammanhanget.
Vad detta beror på känns ganska lättanalyserat. Folk har tröttnat, helt enkelt, och att en genre dominerar ett helt decennium på detta sätt är bara att ta av sig hatten för. Dokusåpeeran varade inte alls lika länge.
I stället är det andra frågor vi bör ställa oss:
a) Hur ska vi få fram nya artister nu? Och framför allt: vilka ska sjunga i Melodifestivalen (eller leda den, för den delen)? Talangsåporna har gett oss artister som Linda Bengtzing ("Fame Factory"), Martin Rolinski ("Popstars"), Zillah & Totte ("Talang"), och så klart alla Idoler (Loreen, Agnes, Darin, Amanda Jenssen, Måns Zelmerlöw, Danny Saucedo, E.M.D, Tove Styrke och så vidare i all oändlighet). Till och med Gina Dirawi har ett "Idol"-förflutet (2009).
b) Vilken era går vi in i nu?
På a svarar jag: Jag vet inte. Talangjägarna på våra skivbolag har haft ett lugnt decennium, så det blir att lära om från början hur man hittar kommersiella talanger utan att få dem serverade av TV4. Och att hela branschen dominerats så av en egentligen ganska begränsad talang – att på charmigast vis framföra en tvåminuterscover med blicken i rätt kamera – känns rätt välgörande att komma ifrån.
På b svarar jag: Vi är redan inne i "Så mycket bättre"-eran. "Så mycket bättre" dominerar höstens musiktopplistor på ett sätt som "Idol" aldrig har gjort och lockar mängder till tv-sofforna. "Moraeus med mera" har snott konceptet och är ungefär lika populärt. Niklas Strömstedts "Tack för musiken", där han pratar och musicerar med kända artister, har ungefär dubbelt så många tittare som "X Factor".
Härligt. Det är mest lite synd att vi har fått genomlida dessa eoner av "Fångarna på fortet" och "Kändisdjungeln" för att komma fram till detta: att det faktiskt är riktigt trevligt att se etablerade artister göra det de är bra på.