En konstnär med lång erfarenhet av framställning av träsnitt visar här en del av sin senare produktion. Hon ger prov på ett närmast ömsint förhållningssätt till motiven. De utgörs i stor utsträckning av fåglar, inte sällan i porträttliknande arrangemang.
Skildringarna har en tydlig natur- och verklighetsförankring. Men Kristina Anshelm har med kärlek och med glimten i ögat tillfört både en sorts jovialitet och en individuell prägel, i synnerhet när fåglarna är avporträtterade en och en.
Hon är inte fågelskildrare i vanlig mening. Sådana finns det ju rätt gott om. Här handlar det alltså inte om allmängiltig dokumentation, utan mer om fåglarnas plats i vår kulturpräglade uppfattning om dem, om deras mångfacetterade väsen. Och även om en del små bevingade "knubbisar" bär hatt eller mössa, är det inte fråga om ansatser till förmänskligande.
Jag ser många av bilderna som hyllningar till fågeln som individ, till samexistensen med människan i alla upptänkliga miljöer. En känsla av fåglars betydelse i symbolsammanhang, i metaforer, berättelser och så vidare, frigörs också. Därutöver gestaltas deras skönhet.