Ljusa, till synes realistiskt behagfulla målningar, möter oss nu på Ars Amandi. Men vid närmare studium, finner vi att motiven är fyllda med både laddade berättelser och stark symbolik.
Hasti Radpour har upplevt mycket rädsla och sorg i det politiska förtryckets Iran, något som hon uttrycker i en sorts utsatt självbespegling. Det märkliga är att i alla scener, som uttrycker kvinnans lite frusna och uppgivna ensamhet, finns samtidigt mängder av livfulla djur, främst fåglar och fiskar. Dessa inslag som bryter upp realismen och skapar en surrealistisk värld. Den här kollisionen fascinerar mig, inte minst när konstnären själv säger att djuren förmedlar trygghet och lugn.
SlagkraftigtMen i motivet med den knästående kvinnan, som döljer sitt ansikte, finns en turbulens av vilt, skränande fåglar som intar rummet - samtidigt som väggarna krackeleras av inträngande växter. Denna konfrontation mellan stilla, mänsklig uppgivenhet och djurens uppror finns också i många andra motiv - även om några, där blommor flödar och fiskar simmar, kan kännas lugnare. Men här får jag en känsla av att djuren också uppmanar till förändring och uppbrott. (Ett uppbrott som faktiskt Hasti Radpour företog när hon tog sina dukar och reste till Sverige, efter föräldrarna som redan fanns här.)
Det som också ger bilderna en särskild slagkraft är spänningen mellan de harmoniska, ofta blåtonade kompositionerna, och det lite hotfulla surrealistiska innehållet. En bildvärld som med inslag av fågelskelett kan påminna om Halmstadgruppen och Esaias Thóren.
Turbulenta bilderSamtidigt berikas vår fantasivärld kanske än mer av Hasta Radpours fritt flödande motiv med bläck/torrpastell på papper. De som skulle kunna vara inspirerade från persernas sagovärld. Här i det halvabstrakta växer turbulenta bilder fram, som mycket handlar om förtrycket av kvinnor, och svårigheten att bemästra den patriarkala maktstrukturen.
Jag är imponerad av Hasti Radpours stora hantverkskunnande och genuint inkännande konstnärskap.
LARS-OLA JOHANSSON