Jag tror att jag har ändrat åsikt, får man göra det?
För ett och ett halvt år sen skrev jag här i mediekrönikan och dissade Twitter. Om hur det när det är som sämst mest bara består av en flock som ”rusar åt samma håll och försöker överträffa varandra i kvickheter”. Och så kan det verkligen vara. Gissa hur många skämt man kan hitta på om Fredrik Reinfeldt och hans famösa liknelse med en stridshingst? Cirka trettio tusen, kändes det som. Man tröttnar.
Men. Det finns annat också. Tricket är att få till ett spretigt, gränsöverskridande flöde av folk med olika intressen och åsikter om allt möjligt. Det blir roligare så, och om nu nån kommer med ett uttalande som man tycker är fullständigt fel så kan det ju bli en stimulerande debatt. Eller så lutar du dig bara tillbaka och ser på när nån annan i ditt flöde tar just den debatten.
@bittertwittan tipsade mig om hur hon gjorde. Hon struntar i kändisarna (de kommer som retweets ändå) och följer bara vanligt folk. Det passade in fint i min egen strategi som går ut på att undvika för många andra journalister. Vi journalister är ofta tråkiga och dåliga på att bjuda på oss själva. Särskilt i flock.
Så jag började följa lite blandade personer, den ena ledde till den andra, och nu är vi ett gäng som har det gemensamt att vi är morgonpigga och tidigt uppe. Man kan fnysa åt ytligheter, men det är rätt trevligt ändå med ett ”God morgon” från @vnorrland och ¬@ulrica_t i oktobermörkret, diskutera spåren efter vildsvin med @maldenvall, höra att @Annelaij varit ute på morgonpromenaden och i lyckliga fall ha ett riktigt samtal om livet eller litteraturen eller något annat som intresserar mig. (Nej @krilundberg, jag tänker inte posta min Siri Hustvedt-bok till dig. )
Av yrkesmässiga skäl är det bra för mig att ha koll på organisationer som har med vård att göra, enskilda som skriver om sin kamp mot sjukdom, landstingspolitiker (sa jag att journalister är tråkiga? Det finns värre) och medicinsk forskning. Då och då upptäcker man att det finns en människa där bakom, och att den människan har mer gemensamt med en själv än vad man först trodde. Som att @Sanna_Warn som jag började följa för att hon jobbar på Cancerfonden visar sig gilla samma danska tv-serier som jag. Ingen livsavgörande insikt kanske, men trevligt att nördprata om.
Ibland singlar tweetsen ner som vissna höstlöv. Ibland är det någon som fångar dem i handen. Man vet aldrig var samtalen uppstår. De bara blir – om du själv delar med dig.