De gamla folksagorna förlorar aldrig sitt grepp om vår fantasi. På senare år har en rad nytolkningar seglat upp på bio, som fantasydramat "Red riding hood" med Amanda Seyfried 2011 och "Snow white and the huntsman" med Kristen Stewart förra året.
Det senaste exemplet är "Hansel and Gretel: Witch hunter", ett 3D-äventyr med Jeremy Renner och Gemma Arterton som Hans och Greta, 15 år efter mötet med den onda häxan. De har blivit professionella häxjägare, och reser från stad till stad för att slakta trollpackor. Men när de snubblar över en riktigt ruggig häxa (Famke Janssen) får de en ledtråd till sitt förflutna, och inser samtidigt att mänskligheten är i fara.
Bakom filmen står den finsk-norske regissören Tommy Wirkola, som gör Hollywooddebut. Bland hans tidigare filmer finns en norsk parodi på "Kill Bill", och "Död snö", en skräckfilm om några ungdomar på fjälltur som blir slaktade av nazistzombier.
"Hansel and Gretel: Witch hunter" är en film i samma stil, fast med en större budget – och minst 50 procent måste ha gått åt till filmblod. Den har samma ton som Drakulaparodin "Van Helsing", full av kladdigt våld (Wirkola slår något slags rekord i kreativ lemlästning) och fräna actioneffekter. Till det har han tillsatt lite naket, en snäll jätte och en "Die hard"-kaxig dialog med oneliners som "du kan glömma en begravning med öppen kista".
Här finns en del roliga detaljer, som att Hansel lider av diabetes efter sin sockerchock i pepparkakshuset. Men om man inte tycker att masslakt i 3D är tillräcklig motivation för en och halv timme i en biosalong, är det lätt att längta ut i snömodden. Där slipper man (förhoppningsvis) se folk stampas ihjäl, brännas på bål och bli halshuggna med spade. (TT Spektra)