-- Det räcker inte att klä ut sig till kyckling och ha en godisaffär i bakgrunden för att göra bra barnfilm, säger Anders Gustafsson som regisserat bioaktuella "Percy, Buffalo Bill & jag".
Det är en historia med vänskap, kärlek och kanske framför allt svartsjuka som Anders Gustafsson berättar i "Percy, Buffalo Bill och jag". Filmen bygger på Ulf Starks bok med samma namn, den tredje i serien om vännerna Ulf och Percy som växer upp i 50-talets Stockholm.
Den här gången närmar sig sommarlovet och med det Ulfs resa till snälla farmor och ilskna farfar i skärgården. Percy vill inte vara kvar i stan själv och gör en kupp för att få hänga med. Ulf blir överrumplad, men tycker ändå att det ska bli kul. Åtminstone tills det visar sig att Percy blir favorit hos både farfar och tjejen som Ulf blivit kär i. Svartsjukan slår läger i honom och är inte lätt att bli av med.
-- Det är en originell kärlekshistoria, som inte slutar som man kanske förväntar sig. Det gillar jag. Att det dessutom visar sig att farmor och farfar också har problem med kärleken gör att det finns en intressant parallellhistoria, säger Anders Gustafsson.
Farfar, spelad av Börje Ahlstedt, baxar upp stora stenar på klipporna som han frustrerad slänger i havet, medan Ulf låter sin besvikelse gå ut över sin bästa vän.
Att det finns en risk för att publiken ska gilla glada och utåtriktade Percy mer än blyge och buttre Ulf, filmens huvudperson, tror inte Anders Gustafsson.
-- Vi diskuterade det när vi klippte filmen, men jag tror generellt att vi har lättare för att sympatisera med den svage, i det här fallet Ulf. De flesta av oss är ju mer som honom, och har alla vid något tillfälle hamnat i skuggan av någon annan. Och det är klart man blir jävlig när det händer.
Anders Gustafsson tycker inte att det är några större problem att regissera barn, men det kräver att annat handlag. Deras uthållighet är sämre, vilket gör att det inte funkar att pressa dem i tagning efter tagning.
-- Skådespeleri handlar om närvaro, om att få fram en viss känsla vid ett visst ögonblick. Det kan barn ha svårt med. Därför är det viktigt att hela filmteamet koncentrerar sig och bygger en stämning som passar för scenen. Det är första tagningen som gäller, sedan är det dött, säger han.
Han jobbar mycket med aktivitet under inspelningarna och menar att låsningar kan sitta fysiskt.
-- I inspelningspauserna ser jag till att barnen får springa och röra på sig. Då kan den där blockeringen försvinna som gjorde att en viss scen inte funkade tidigare.
Anders Gustafsson har gjort flera produktioner i Danmark, hans hem sedan tolv år, men "Percy, Buffalo Bill & jag" är hans första svenska långfilm. Animerade "Hitta Nemo", finstämda "Elina -- som om jag inte fanns" och tv-serien "Hugo och Josefine" hör till hans egna favoriter ur barnfilmsgenren.
-- Jag hatar filmer där barnen bara är söta och käcka. Man ska ta dem på allvar, det räcker inte bara med att göra något glättigt. Jag tycker inte att det finns någon anledning att betrakta barnfilmer annorlunda än de som görs för vuxna, säger han.
Och lägger sedan till:
-- Men jag vill inte fastna i barnfilmsfacket. Jag är framför allt intresserad av människor och vill göra andra saker också. Som skräckfilm, det är en fascinerande genre eftersom den handlar så mycket om psykologi och relationer. Där är det ofta människorna som man tror står en närmast som i själva verket vill ta livet av en. Det är intressant.
"Percy, Buffalo Bill & jag" har premiär 30 september.