Han målar "platsens ande"

Målningar av ett klassiskt snitt och i behändiga format visas just nu i Vadstena. I förstone kan de ge ett konventionellt intryck, gjorda av en skicklig målare, fast ändå rena avbildningar. Men strax ser jag att det är en bra bit ifrån sanningen.

Visserligen har en del målningar tillkommit utomhus, på den plats som skildras. Men den bild som successivt växer till sig innanför ramen är ingen strikt avbildning. I flera fall får jag en känsla av att Kramer har kommit i närheten av någonting som ibland benämns "platsens ande". Han har också en ambition att vilja framhäva karaktärsdrag, som smidigheten i det sätt på vilket en gammal stig inordnar sig i trollskogens "själ".

För att poängtera konstnärens frihet och möjligheter har han i ett par målningar låtit ett virrvarr av penseldrag uppnå ett än mer talande resultat än om han hade använt sig av ett mer utstuderat handlag. Här visar han upp både bredd och skicklighet.

Jag kan nog tycka att ett par bilder är lite väl konventionellt utförda. Kanske är de av ett lite äldre datum. De flesta bär trots det på tilltalande och intressanta egenskaper.

Det lugna vemodet kring en tjärn med vattenliljor, bryr sig inte ett dugg om att molnen högt där uppe skvallrar om ett hektiskt liv någon annanstans. En snöklädd kulle med omgärdande stenmur, har något sammanfattande över sig. Dess mäktiga lugn kommer inte att låta sig rubbas av vare sig ettor eller nollor.