Stefan Hammenbeck visste rÀtt vÀl vad han gav sig in pÄ nÀr han tog jobbet som konstansvarig pÄ lÀnsmuseet. Han jobbade hÀr i flera Är pÄ 80-talet.
- Jag trivs i huset, sÀger han nÀr vi trÀffas pÄ hans arbetsplats en förmiddag innan museet öppnar.
- Och konstsamlingen Àr ovanligt rik. Det var dÀrför det var sÄ roligt att ÄtervÀnda hit, den ger sÄ mÄnga ingÄngar till diskussioner om konstens innehÄll och budskap.
En av Stefan Hammenbecks arbetsuppgifter Àr visningarna och det mÀrks att han trivs i den rollen. Han berÀttar kunnigt och engagerat om bÄde Àldre och nyare verk. NÀr jag ber honom ge exempel pÄ en bild som brukar vÀcka starka kÀnslor vÀljer han en stor mÄlning ur den senare kategorin. KonstnÀren Àr Staffan Hallström och motivet tycks i förstone vara en stenhög tecknad i svart mot lysande gult. PÄ nÀra hÄll ser man att högen bestÄr av dödskallar.
- NÀr man upptÀcker det fÄr den förföriska gula fÀrgen en ny, vÀldigt otÀck, betydelse, sÀger han och pekar. HÀr ser man att konstnÀren har anvÀnt kol ocksÄ. Och de dÀr flÀckarna mÄste ju vara flugorna som dras till dödskallarna...
Strax intill "Dödskallepyramid" hÀnger Atti Johanssons "Skogsbruksteknologi" frÄn 70-talet dÀr konstnÀren i klara fÀrger tar avstÄnd frÄn rovdriften pÄ skogen. Motivet Àr en skogsbruksmaskin omgiven av grön barrskog. Ett bra exempel pÄ hur bildkonst kan hÄlla samhÀllsfrÄgorna aktuella, dagens miljödebatt Àr ingen ny uppfinning, konstaterar Stefan Hammenbeck
- Det dröjde ett tag innan jag upptÀckte den hoppfulla blÄ himlen bakom det gröna. Men det Àr just dÀrför museerna Àr sÄ bra. Du kan gÄ tillbaka och titta pÄ bilderna om och om igen. Och sÄ plötsligt dyker nya insikter upp.
Stefan Hammenbecks eget konstintresse vÀcktes under tonÄren i slutet av 60-talet. Han hörde professorn och konstnÀren Oscar ReuterswÀrd förelÀsa om konkretism pÄ konstmuseet i Eskilstuna.
- ReuterswÀrd hade gjort en skulptur som bestod av nÄgra metallbleck pÄ en platta som satt fast pÄ vÀggen. Det var konstnÀrens minnesbild av delfiner som hoppar ur vattnet. DÄ tyckte jag inte att nÄgra metallbitar pÄ en vÀgg var konst men det vÀckte min nyfikenhet och jag bestÀmde mig för att lÀsa konsthistoria.
Sedan dess har hans konstsyn förstÄs förÀndrats en del. I dag betonar han att konst inte bara Àr skönhetsupplevelser. Nej, konsten trÀnger in i alla aspekter av mÀnskligt liv och ger oss massor av ingÄngar till funderingar kring vad det egentligen Àr att vara mÀnniska. Genom sin förmÄga att frysa nuet Àr bildkonsten ocksÄ ett sÀtt för mÀnniskan att göra avtryck för framtiden.
- Utan bilderna kommer vi att sakna viktiga visuella pusselbitar i vÄr historia, sÀger han och tar ett konkret exempel frÄn 1800-talet.
- LinköpingskonstnÀren Johan Krouthén mÄlade halmstackar, Claude Monet mÄlade halmstackar, Hugo Birger mÄlade halmstackar... NÀr dyker de dÀr stora, vita inplastade grejerna som ligger ute pÄ Äkrarna i dag upp i konsten?
Det senare 1800-talet med sin gryende modernism fascinerar konsthistorikern Hammenbeck. Det Àr dÄ konstnÀrsrollen förÀndras, berÀttar han. KonstnÀren trÀder fram som en egen individ, konsten isolerar sig inte frÄn samhÀllet lÀngre, fotografin och vetenskapliga upptÀckter ger nya perspektiv.
- En intressant fortsÀttning efter "solskensmÄlaren" Krouthén, Àr den mÀklige Axel Andersson som Äterger den lite mer sunkiga delen av Linköping. Han mÄlar grÄvÀder och fabrikerna utefter StÄngÄn, inte ens Linköping undgick industrialiseringen... DÀr, i 1800-talets stÀder, ser vi ju ocksÄ upprinnelsen till vÄr tids miljöproblem.
Men den bild pÄ museet som har drabbat honom allra mest Àr betydligt Àldre Àn sÄ. Det Àr en bild av den lidande Kristus, mÄlad runt Är 1500 av hollÀndaren Albert Bouts i starkt realistisk stil.
- Titta hur lÄngt taggarna pÄ törnekronan trÀnger ner under huden. Den hÀr mÄlningen har en oerhörd kraft men inte i första hand som religiös bild. För mig handlar den om att vÄga stÄ för sitt stÀllningstagande. Den symboliserar pÄ nÄgot sÀtt min tro pÄ konstens förmÄga att sÀga saker, Àven det obekvÀma.
Ăstgötarna kan tacka en grupp vĂ€lvilliga donatorer för lĂ€nsmuseets ovanligt vĂ€lförsedda konstavdelning. Det var framför allt Carl Dahlgrens och Charles Emil Hagdahls stora gĂ„vor pĂ„ 1890-talet som lade grunden till dagens samling. Och det Ă€r avkastningen frĂ„n gamla privata donationsmedel som Ă€n i dag betalar konstinköpen. Ăven museets vĂ€nförening ger viktiga bidrag.
- Det finns nog inget lÀnsmuseum som fÄr nÄgra pengar av sina huvudmÀn att köpa konst för, sÀger Stefan Hammenbeck.
Hur mÄnga verk lÀnsmuseets konstsamling bestÄr av i dag vet han inte. Men basutstÀllningen, alltsÄ konsten som visas i salarna pÄ museets andra vÄning, utgör en mindre del. Det mesta Àr magasinerat eller hÀnger pÄ vÀggarna hos olika myndigheter.
Med nÄgra Ärs mellanrum brukar museet göra en stor omhÀngning. DÄ byts konstverken i basutstÀllningen ut. Inte alla dock - de riktiga klassikerna, till exempel Lucas Cranachs "Adam och Eva", fÄr aldrig vila i magasinet.
Samlingen speglar vÀl den europeiska konstutvecklingen frÄn sen medeltid fram till i dag. Men ett lÀnsmuseum mÄste ocksÄ lyfta fram nationella och regionala perspektiv, konstaterar Stefan Hammenbeck. SÄ görs ocksÄ i olika tillfÀlliga utstÀllningar.
- Konstprofessorn Ulf Linde sa en gÄng att man inte fÄr glömma bort betydelsen av det provinsiella. Som exempel tog han Monet som mÄlade sin egen trÀdgÄrd och nÄdde vÀrldspubliken. Vi talar sÄ mycket om internationalisering men det Àr viktigt att inte glömma kraften i det lokala och regionala ocksÄ. Att vÄga tro pÄ det som finns runtomkring, vÄga vara sig sjÀlv.