TV-KRÖNIKA. Det verkar som många nuförtiden väntar tills en serie är slut för att sedan se den i ett svep. Jag förstår poängen – ibland kan man förlora både känsla och sammanhang av för långa uppehåll mellan avsnitten. Men samtidigt är ju halva nöjet att längta och spekulera i vad som ska hända.
I den bästa av tv-världar har jag åtminstone en serie som jag följer. Ibland fler, men helst inte mer än två samtidigt. När så de senaste säsongerna av favoriterna "Bron", "Downton Abby" och "Homeland" tagit slut, har det onekligen känts lite tomt i tablåerna. Såg därför med glädje fram emot "Tjockare än vatten", SVT-drama i åländsk skärgårdsmiljö i tio delar. Efter två avsnitt är jag dock inte helt övertygad. En ganska krystad intrig, alldeles för långsamt berättad – men ändå med intressanta och välspelade karaktärer. Jag ger den en måndagskväll till, har den inte fångat mig då ger jag upp.
Något som däremot grep mig från första stund var en förhandstitt på miniserien "Ettor och nollor", som har premiär i SVT på söndag. En mörk historia om kontokortsbedrägerier i Göteborgs undre värld. Miljöerna är Roy Andersson-grå och depprockarna Kent har gjort musiken. Det låter onekligen inte särskilt upplyftande, men Jonathan Andersson lyser i huvudrollen som den, åtminstone till synes, snälle och godtrogne pundaren Sebbe. Han fick oförtjänt lite kredd för sin tolkning av Johnny i Håkan Hellström-filmen "Känn ingen sorg", tycker jag. I en mindre roll syns Östgötateaterns Krister Kern. I höstas kunde Linköpingspubliken se honom som prins Hamlet och han är minst lika trovärdig som halvsunkig gängmedlem.
***
Bäst i veckan som gick:"På egna ben". Fantastisk dokumentär om 9-årige Aleks kamp för att kunna gå. Vilken underbar liten människa!
***
Gav mersmak:"Söder om Folkungagatan". Hipsterhumor i Kanal 5 med bland andra Björn Gustafsson.
***
From förhoppning:Att programledarduon i Melodifestivalen är lite mer varm i kläderna i Linköping på lördag. Det är så himla jobbigt att sitta och vara nervös å deras vägnar.