Detta är ett rätt osofistikerat måleri som når mig direkt, trots dess abstraherade motivbehandling och inslag av symbolkaraktär.
Lis Kläpp är född i Malmö, där hon också utbildade sig på Forums konstskola, och hon har en mängd utställningar bakom sig, både separat och i grupp, men för mig är hon en ny bekantskap. Och angenäm sådan. Hennes måleri präglas knappast av raffinemang men tilltalet är spontant och stundom oreflekterat, som vore bildspråket en inbyggd kommunikation.
Konstnärens sätt att se på landskapet är på samma gång objektivt och djupt personligt, så att varje bild utgör en spegling av hennes eget inre. Jag frestas till tolkningar som hon kanske inte alls accepterar, men för mig är den klassiska uppfattningen av husmotiv att de utgör symbol för jaget. Och husen är frekventa i detta måleri, liksom träd och djur, oftast med allegorisk innebörd, tror jag.
Lis Kläpp omtolkar sitt landskap friskt och fritt från yttre krav och influenser, modigt, rakryggat i omgestaltningen av den yttre miljön. Och hon gör det grundligt efter massor med skisser i blandteknik på papper, ofta oljepastell som hon sedan skrapar av med kniv.
Hon strävar efter motsatser, en spänning mellan det sköna och det groteska, mellan hårda och mjuka nyanser, harmoni och tonlöshet. Därför stelnar aldrig hennes måleri i något statiskt maner.