Det är inte lätt att skriva en rolig bok om Wallenbergarna. Deras enorma betydelse för svenskt näringsliv under 150 år är uppenbar. Men kan man inte skriva något roligare om deras affärsmetoder än att de tidigt upptäckte betydelsen av hög likviditet för att banken skulle klara sig igenom ekonomiska kriser, så inses svårigheterna.
Så att Gunnar Wetterbergs bok om dynastin är ganska tråkig ska det inte skyllas på författaren. Hans bok bygger i allt väsentligt på vad andra har skrivit om dem och det är uppenbarligen inte heller särskilt roligt.
Men Wetterberg har gjort ett hederligt hantverk och hans bok belyser väl milstolparna i det Wallenbergska maktbygget. Han visar tydligt hur det mer är de olika Wallenbergarnas personligheter som givit dem inflytande än deras egen tillgång på pengar. Intressant är också att trots Wallenbergs-sfärens betydelse är familjemedlemmarna inte särskilt rika. Visst, de har så de klarar sig, men ingenting som räcker att strö omkring sig med.
Det svenska välståndet bygger i hög grad på att svenska företag tidigt sökte sig utomlands. Därmed har Sverige också förskonats från den protektionism som förlamat utvecklingen i andra länder. Frihandel har varit både näringslivets och politikens credo. Wallenbergarna gick i spetsen för den utvecklingen, visar Wetterberg..
Wallenbergarnas bank har aldrig varit den största i Sverige. Inte ens efter sammanslagningen med Skandinavbanken som skapade stor splittring i familjen och troligen bidrog till att Marc Wallenberg tog sitt liv, var SEB störst. Men SEB har varit de största företagens bank och de ledande Wallenbergarna har mycket direkt gått in och styrt över dessa företag när de verkat vara på väg utför.
Alla satsningar har inte varit lyckade, men totalresultatet är att sfären befäst sitt inflytande över svenskt näringsliv.
Men den kanske viktigaste insatsen var när Knut Wallenberg skänkte sin förmögenhet till en stiftelse med den viktiga uppgiften att främja svensk forskning. Mycket har skrivits om hur stiftelsen gett Wallenbergarna en möjlighet att utan stora egna aktieinnehav kontrollera stora företag. Men minst lika viktigt är att stiftelsen genom ofta djärva satsningar bidragit till att svensk forskning i många fall ligger i världsklass.
Läs gärna Gunnar Wetterbergs bok, men inse att den aldrig kan bli roligare än sina föremål.