Grattis Paul och Brian, 70!

Under de år i mitten på 60-talet när popmusiken blev konst turades The Beatles och The Beach Boys om att ligga i absoluta frontlinjen. Rivaler, men också varandras främsta inspiratörer och de nypressade skivorna gick med ilpost mellan London och Los Angeles.

- När jag hörde "Rubber Soul" med The Beatles insåg jag att en ny era hade börjat. Albumet, och inte singeln, var från och med nu det som gällde. Varje låt på "Rubber Soul" var konstnärligt högintressant och stimulerande, en sån skiva ville också jag göra, har Brian Wilson berättat.

Den skivan blev "Pet Sounds", vars komplexa harmonier och arrangemang bröt kraftigt mot den mer omedelbara surfrock The Beach Boys slog igenom med. Skivan sprängde popmusikens gränser och behåller än i dag sin spänning mellan sökande efter kärlek/mening och underliggande ångest.

Paul McCartney knockades och utnämnde "God only knows", inledningslåten på B-sidan, till den bästa poplåten genom tiderna.

- "Pet Sounds" var min viktigaste inspirationskälla när vi samma år började jobba med "Sgt. Pepper". Genom att gå utanför oss själva och publikens förväntningar hur The Beatles skulle låta skapade vi något nytt och utmanade, säger Paul i "The Beatles Anthology".

Kraftmätningen slutade oavgjord. För varken Wilson/Beach Boys eller McCartney/Beatles klarade av att idémässigt toppa dessa pophistoriens milstolpar.

Under arbetet med uppföljaren till "Pet Sounds" bröts Brian Wilson ned av droger och psykisk ohälsa. Att The Beach Boys vände honom ryggen och sins emellan började strida om både rättigheter och framtida inriktning gjorde förstås inte saken bättre. Det tog lång tid innan Wilson reste sig och stod på scenen igen.

I London utkämpades 1970 ett liknande krig i domstolen mellan McCartney och de övriga Beatlarna, något som tog McCartney väldigt hårt. Han arbetade sig sakta ur krisen genom att skriva och spela in musik, fast nu på en helt annan, jordnära nivå.

Till första soloalbumet "McCartney" hade Paul komponerat låtarna på High Park Farm i Skottland, han spelade in merparten i sin egen studio och lade på alla instrument själv. Det låter stundtals rätt taffligt, men McCartney hade ändå kuraget att ge ut denna "live at hemma"-inspelning med budskapet "Glöm The Beatles, nu börjar vi om, så här låter jag i dag". Ett sätt att skruva ned förväntningarna? Snart var han igång igen med flera skivor och världsturnéer med nya gruppen Wings.

Det är intressant jämföra låtskrivargeniernas livskurva. Bägge peakade konstnärligt redan i 25-årsåldern. De har kommit tillbaka efter konstnärliga och mänskliga kriser. Ingen av dem har haft en riktig dunderhit på 30 år, men lyckas ändå vara ständigt aktuella.

De älskar att turnera och spelar gärna sina 60-talshits. The Beach Boys har grävt ned stridsyxan och står på scenen igen, 50 år efter genombrottet. Den 29 juli spelar de i Göteborg. McCartney är ute på sin "On the run"-turné och har fått hedersuppdraget att avsluta OS-invigningen i London i slutet på juli.

Bägge popsmederna vårdar ömt in back-katalog. Brian Wilson har till sist gett ut flera versioner av "Smile", den tänkta uppföljaren till "Pet Sounds". Paul McCartney återutger sitt 70-tal med nytvättat ljud. Nyss kom "Ram", som glimtvis är lika tafflig - och charmig - som "McCartney".

På ålderns höst vågar båda två vara sentimentala. I våras gav Paul ut "Kisses from the bottom", med sånger från "The American Song Book" tillsammans med Diana Kralls jazzgrupp. Något han lär ha drömt om att få göra i decennier. En cool, stilsäker skiva, som fick oförtjänt lite uppmärksamhet.

Brian Wilson kom före jul med en skiva med Disneylåtar. Den känns... knepigare. Svårt att höra en hjälte som Brian tolka låtar som "Var nöjd med allt som livet ger". Inte riktigt hans bag. Eller min.

Nej, jag grattar Brian på vanligt sätt den 20 juni. Häller upp ett glas vitt kaliforniskt Chardonnay och stoppar in "Pet Sounds" i laserlådan. Lutar mig tillbaka och bara njuter. Wouldn't it be nice?

Nya cd-n "That´s why God made the radio" med återförenade The Beach Boys recenseras 20/6.