Göran Bergengren: Fjärilssommar

I Göran Tunströms klassiska roman "Ökenbrevet" jämför Petrus sin egen iakttagelseförmåga med Jesus. Med en god avund beskriver han hur han själv bara ser en fågel där det är en fågel. Jesus, däremot, ser hur vinden blåser över dunen, färgens skiftningar på vingarna och alla de nyanser som gör just denna fågel så unik.

Samma beundran kan jag känna inför Göran Bergengrens magnifika bok om svenska fjärilar. Hans iakttagelseförmåga sträcker sig från det vetenskapliga till det djupt poetiska då han redogör för 41 arter i Sverige. Egentligen är varje kapitel en litterär essä, lätt förklädd till beskrivning av en viss art. Anspelningar på poesi och prosa är många. Associationsrikedomen flödar. Göran Bergengren lyfter också den märkliga dialektik som råder mellan fjäril och landskap, då varje art är så beroende av exakt rätt förutsättningar. Det medför också ett sorgsamt allvar. Genom landskapsförändringar är i dag 20 av Sverige storfjärilar rödlistade.

Metaforerna är välsökta och vackra; ”ett kisande asiatiskt öga, de ljusa linjerna blir kindens krigsmålningar”. Omberg är ”en himmelsdröm”, ”en östgötsk trygghet”.

Ofta förekommer citat från naturskildraren Sven Rosendahl, vars natur- och jaktböcker jag själv minns från min barndom. På många sätt är "Fjärilssommar" en hyllning till denne 1900-talets folklärde men store naturskildrare.

Skör som en fjärilsvinge, brukar man säga. Men det är mycket som är skört hos fjärilen. Beroendet av rätt kost och den korta livslängden hör också till det sköra. Det råder en viss ambivalent hållning hos Göran Bergengren till eterburken och spännbrädan med fastnålade fjärilar. Något han nu gör allt mindre ofta. Och aldrig med citronfjärilen som trots allt kan nå en livslängd på nästan ett år.

Varje fjärilsart är porträtterad i svartvitt av Nils Forshed. Bilderna är lika underbart delikata som själva texten.

Detta är en bok som ska läsas med essäns glasögon. Långsamt och njutbart. För den är lärande, reflekterande, vacker och mycket välskriven.