Min förra krönika började med en mening om att jag inte kan något om festivalekonomi.
Jag får revidera det påståendet.
Efter den här veckan kan jag litegrann om festivalekonomi.
Vad jag lärt mig?
1) festivalarrangörer som inte är stora företag kommer att försvinna.
2) biljettköpare är ofta inte värda ett skit.
Ingen har väl missat att Peace & Love i Borlänge gått under. Det populära medieordet festivaldöden har därmed skördat sitt andra offer.
Det som för två år sedan var Sveriges största festival genom tiderna, med över 50 000 sålda biljetter, stod i måndags, en månad innan första band på scen, på 9 000 sålda plåtar.
Ett enormt tapp.
Samtidigt ett tydligt svar på att konkurrenten och aggressiva nykomlingen Bråvalla vann kriget om breddpubliken.
Sverige är inte stort nog för två så stora och likartade festivaler.
I oktober i fjol meddelade mannen bakom Bråvalla, tyska FKP Scorpios vd Folkert Koopmans, att nya jättefesten i Norrköping ska äga rum exakt samtidigt som P&L.
Ingen krigsförklaring, sa han då.
Men Koopmans var nog ganska säker på att gänget uppe i Borlänge inte skulle överleva.
Med ett bättre geografiskt läge och en lite vassare lineup var Norrköping i ledning från början. Och med en ekonomisk blytung ryggsäck från i fjol hade P&L inga krafter att jaga i kapp.
Just 2012 är stora gåtan för mig. Trots över 48 000 biljetter gick P&L back med 13 miljoner.
Jag upprepar: 13 miljoner! På en i det närmaste utsåld festival. Hur är det möjligt?
Grundaren Jesper Heed pratar om hybris.
Heed och hans entusiastiska vänner ville bara bli bättre och större utan att tänka på kostnaderna. Med mycket lite företagsekonomiskt tänkande blev raset rekordsnabbt.
Hur mycket konkursen drabbar arrangörerna personligen har jag ingen aning om.
Hur mycket det drabbar de 9 000 som köpt biljett är inte klart. Men med största sannolikhet blir det som vanligt vid sådana händelser – biljettköparna får inte tillbaka ett öre.
Nuvarande lagstiftning ger ingen som helst säkerhet och när konkursförvaltaren betalar av skulder ligger biljettköpare ofta sist i kön.
Unga människor har alltså kastat uppåt 2 000 spänn i sjön.
Då är det jobbigt att läsa uppgifter om att favoriten Håkan Hellström, som skulle varit en av huvudakterna på festivalen, ska ha fått halva gaget, 2,3 miljoner i förskott, och möjlighet att få resten senare.
Sådana gigantiska gager och små kulturföreningar eller entusiastiska musikälskare går självklart inte ihop.
Nä, kvar blir bara stora företag. Som FKP Scorpio.
Hur ska då Folkert Koopmans fira segern?
Med att vara storsint, förstås, och bjuda in alla som köpt biljett till den forne konkurrenten i norr.
Det kan vara en dyr affär.
Men vi snackar vi goodwill värt mycket, mycket mer.