Med stålgrått hår, cool blick och skräddarsydd kostym vandrar Richard Gere in i filmen "Bedragaren" som lyckade finansmannen Robert Miller. Han presenteras som ett investeringsorakel och älskad familjeman. Han har en vacker fru, en duktig dotter som är hans närmaste kollega och förstås (!) som rik vit man, en yngre älskarinna. Ganska snart börjar fasaden krackelera. Finansmannen Miller har mixtrat med bokföringen och är i skriande behov av investeringar. Medmänniskan Miller tappar kontrollen när han smiter från en bilolycka som kostar älskarinnan livet. Familjefadern Miller skrumpnar ihop framför ögonen på sin en gång beundrande dotter.
"Bedragaren" är en mogen thriller där vi följer Millers försök att hitta fast mark när hans värld faller ihop. Millers små lögner växer sig allt större tills det tycks omöjligt att stanna upp och börja göra rätt. Eller kanske vill han inte.
"Bedragarens" största tillgång är nämligen att det är svårt att veta om Miller är en man som gjort dåliga val, eller om han faktiskt bara är en dålig man, eller att det faktiskt kanske inte spelar någon roll vilket.
Filmen är regisserad och skriven av långfilmsdebutanten Nicholas Jarecki (som har två filmande bröder) och han verkar ha hämtat inspiration från Hitchcock, "Wall Street" och Woody Allens lyckade thriller om status, "Match Point". Jarecki vill bygga upp en berättelse som utforskar en skrupelfri finansvärld och krydda den med tankar om vad pengar och klass gör för skillnad i hur vi möts och bedöms. Stora frågor som "Bedragaren" inte riktigt lyckas besvara och belysa, så skarp är inte filmen. "Bedragaren" är en väloljad vuxenthriller av ganska klassiskt snitt, inte mer. Richard Gere däremot, passar som hand i handske som Robert Miller och bär filmen med samma pondus han bär Millers skräddarsydda kostymer.