Belinda Bauer
Skuggsida
Modernista
Journalisten och manusförfattaren Belinda Bauer debuterade 2010 med kriminalromanen "Blacklands" (på svenska som "Mörk jord" förra året) och fick, mycket välförtjänt, fin kritik för den. Nu är hon tillbaka med bok nummer två, "Skuggsida" - och den är om möjligt ännu bättre.
Inte nog med att berättelsen, som tar avstamp i en bruten näsa på en förlamad gammal dam, är oavbrutet spännande och berättad med en effektiv och säregen ton, Bauer ägnar sig också åt finurliga och avancerade berättartekniska konster och knep. Och den som listar ut slutet på den här boken - nej, den läsaren finns nog inte. Ett måste för alla thrillerintresserade.
*
Kristina Ohlsson
Paradisoffer
Piratförlaget
Jag har sagt det förr och ändå tycker jag att det tål att sägas igen: Kristina Ohlsson är riktigt, riktigt bra. I "Paradisoffer", den fjärde Fredrika Bergman-boken, tar hon sig an ett mer "internationellt" och storskaligt thrillerformat, vilket först gjorde mig tveksam. Helt i onödan skulle det visa sig: Ohlsson har full koll på både storyn, ämnet och utförandet.
Trots att lejonparten av "Paradisoffer" består av möten, möten och åter möten lyckas Kristina Ohlsson skapa ett gastkramande och pulshöjande kapardrama på cirka fyra hundra sidor. Den gamla klyschan att det inte går att lägga boken ifrån sig är definitivt på sin plats här.
*
Katarina Wennstam
Svikaren
Albert Bonniers
Wennstam har i böcker som "Smuts" och "Alfahannen" gjort sig känd som en mycket kompetent berättare med en egen stil och egen agenda inom spänningsgenren. Med "Svikaren" inleder hon en ny serie och gillar man Wennstam sedan tidigare blir man knappast besviken. Tempot är riktigt bra, frågorna intressanta och hon har blivit bättre på att gestalta. Fotboll, våld och fördomar blandas och skakas - och till slut exploderar det på både väntade och oväntade håll. Ibland gapar hon över lite mycket - kanske skulle någon intrigdel tagits bort - men jag imponeras av tonen i boken. Där har författaren prickat helt rätt.
*
Melanie McGrath
Där ingen har gått
Wahlström & Widstrand
I det kanadensiska Arktis jobbar Edie som lärare och vildmarksguide. Konflikter och det hårda livet i den stränga miljön tär på alla - ibland är allt en enda lång uppförsbacke. För Edie och människorna i hennes närhet är utgångsläget alltså hårt, men det är ändå ingenting mot den sorg och skräck som följer i kölvattnet av det som kanske, kanske inte är en vådaskjutning på en av Edies guidningar.
"Där ingen har gått" är långt ifrån en så tajt berättelse som köldklassikern "Fröken Smillas känsla för snö", och författaren är nog som bäst när hon skriver om kulturkrockar och något mindre slipad i thrillerelementen, men på det stora hela lyckas McGrath väl med sin thriller.