Kulturhuset Framtiden är Linköpings nya arena för konst och kultur. Det unga gäng som driver den är övertygande seriösa och hela den gamla lampfabriken på Tornby vibrerar av kreativitet och nyskapande.
Nu visas i den stora rustika hallen med sina synliga ventilationssystem och grovt slitna ytor en utställning av fyra östgötska konstnärer, alla väl etablerade både på hemmaplan och nationellt. "Tillbaka till Framtiden" kallar de utställningen men det är inte lastgamla konstnärer utan alla har framtiden framför sig, så antingen rör det sig om ångest eller också om en piruett av koketteri.
"Feta meritlistor"
De fyra är Jan Davidsson, Fredric Ilmarson, Elin Redin och Olle Schmidt, alla har som arrangörerna uttrycker det ”lång erfarenhet och feta meritlistor”.
Det har blivit en utställning där det färgexpressionistiska inslaget är dominerande, något som har kännetecknat östgötsk konst under lång tid.
Kanske är det den gemensamma utbildningen på Lunnevads folkhögskola, som utgjort navet i denna konst men den kan också ledas tillbaka till Martin Lindström och Idun Lovén.
Fredric Ilmarsons stora skulptur "Play Wood" är ett stort rörligt maskineri och den dominerar utställningsrummet genom sin monumentalitet. Den påminner mig om P O Ultveds mekaniska skulpturer men är så kraftig i uttrycket att det mest liknar ett vattenfall i trä. Ilmarson har utvecklats till en imponerande skulptör. Det visar han samtidigt i den stora utställningen "Acting in the city" i Norrköping.
Musikalisk färgstyrka
Jan Davidssons stora målningar med djur har en färgstyrka, som är mycket uppskruvad och när färgen förenas i målningen "Piloten" med ett hisnande flygplansperspektiv av landskapet, så uppstår bilder som närmar sig Kandinskys nonfigurativa kompositioner. Men Davidsson lämnar inte det fysiska igenkännandet. Det är ändå hans koloristiska musikalitet som leder honom rätt.
Det finns en ton av vemodsfull känslighet i Elin Redins målningar. Hon arbetar gärna med överlappande scenerier och tidsförskjutningar, som skapar både rörelse och vilsenhet. Den stora målningen "En liten bit av något annat" visar en ung eftertänksam kvinna i ett sådant förvillande landskap, där scenerier blir obesvarade drömmar. Elin Redin är fascinerad av färgens lyriska egenskaper och det finns trots det höga tonläget en långsamhetens lov i denna färglyrik.
Ett litet hus
Mitt på golvet i utställningen står ett litet hus ur vilket ett par otympligt långa ben sticker ut. Ur den mycket höga skorstenen väller en vit tjock rök och man vill gärna befria den instängda figuren i huset genom att lyfta av taket. Olle Schmidt skildrar gärna de mest besynnerliga varelser, som befolkar en underlig trakt vid sidan om allfarvägen. Han gör det med en humoristisk glimt som i denna installation.
På den här utställningen visar han också ett antal mindre målningar. Olle Schmidts måleri pendlar mellan saga och djup ångest. Det är inte alltid lätt att följa hans vindlande fantasi i gåtfulla landskap och med till synes övergivna, vilsna människor som söker sin tillflykt till något outsagt. Just det outsagda skapar spänningen i bilden. Förklaringen kommer i nästa skede men den måste betraktaren själv ge.
Kulturhuset Framtiden är att gratulera till en spännande utställning och vi ser fram emot en lika vital fortsättning.