Wow! Nu har det hänt något på Lunnevad. De 115 bilderna visar på en bred och fantasirik motivkrets i väl utförda tekniker.
Visst finns det många modellskisser och sökande experiment, men däremellan många riktigt spännande skapelser.
Här finns den nostalgiska realismen med Jonna Bergqvist "album"-målningar och det sagobetonade med Jonas Malmbergs stiliserade berättelser. I den realistiskt, fritt formade genren, imponeras jag även av Amanda Karlssons finskimrande ansiktsporträtt, och naivsköna kompositioner av Maria Pohl och Jennifer Jönsson .
Sedan har vi alla dessa symbolistiskt spännande skapelser, där Gabriel Wagnbergs sörjande elefant, framför ett monument på toppen av ett bergslandskap - liksom Lisa Anderssons svit "Den sköra tråden - är något extra. Den sistnämnda visar också på en skärpt känsla för teckning. Men dessutom finner vi här på ett spännande originellt uttryck i Oskar Lindvalls bild "Min mardröm" (fascinerande) och i Kajsa Håkanssons charmerande, humoristiska "Självporträtt". Snyggt tecknat och komponerat är även Ellen Alströms "Carl".
Men här har vi också ett märkligt uttryck i Lina Danielsson indianbild "Erövringen", med inslag av text från Lilla katekesen i hörnet (skärpt, kritiskt), och med Niklas Brolunds stiliserade sagobild om ett gammalt troll.
Bland de fritt utvecklande uttrycken imponeras jag av Mikael Östbergs "I´m here" och även av hans tuschteckningar "Industriell Tango" (fräckt och fritt).
Bland de i övrigt få tendentiösa bilderna på utställningen finns Lisa Olais svit "Döden", "Farsoten" och "Domen" där vår gode påve får stå för farsoten.
I den fritt skapande grafikandan står Linda Samuelsson för något extra med sin upproriskt sprittande kvinna i torrnålsetsningen "Transformed".
Även inom keramiken finns det fritt formade sökandet. Inspirerande antikt känns
Matilda Karlssons "Lunnevads Bill" och gruppen med Carl-Johan Wichlund, Ingrid Rundberg och Frida Andersson känns verkligen spännande. Inte minst "Cashewnötsgumman". Särskilt intressant är även Ellen Ekströms skulpturgrupp "Etruskerna". De fint återgivna, lugnt vilande varelserna, visar att min upplevelse av att de unga har förlorat sin kulturhistoria, kommer på skam.
Friskt - realistiskt, fantasifullt och symboliskt - utställningen är väl värd att se.