Vissa konstverk utmanar vaneseendet. Jan-Erik Frisendahls kompositioner gör det i betydande grad. I sin mångbottnade gåtfullhet bråkar de med konventionerna.
Bemålade objekt med de fläckar i rött, gult och blått, som kommit att betraktas som karakteristiska för Frisendahl, finns med i den här utställningen. Enligt min mening symboliserar de mer än åskådliggör rörelser och reflektioner, antingen i naturen eller i exempelvis fönsterrutor. I en del verk är objektens grundkonstruktioner också rörliga, vilket ytterligare markerar det ständigt föränderliga.
Inte sett förutDiptyken "Periferi" representerar en typ av måleri som jag personligen inte sett hos Frisendahl tidigare. Abstraktionerna har där utökats, fler former och färger är inkluderade. Just "Periferi" ser jag som något av en sammanfattning av ett liv. Viktiga händelser av olika slag har satt avtryck som måleriska tecken. Orden "Moreau Becksvart" är textade i ett hörn, som för att peka ut de svarta moln som finns med i varje livsbeskrivning. Alltsammans är mycket kryptiskt och avgjort spännande.
"Lös" humorEtt dussintal kolteckningar presenteras också. De är krävande på ett annat sätt, mer sparsmakade, basfokuserade. Tyngden hos dem, som understryks av en massiv svärta, ligger ofta på en enda företeelse. Ibland är humorn framträdande, som när en avgrundssvart glödlampa simmar omkring på ett stort, vitt ark, beledsagad av det dubbeltydiga ordet "lös".