Sammanträdet som fenomen känner väl de flesta till. Här presenteras dagordning och vägen fram till beslut kan bli kort eller lång, ibland olidligt långsam. Koncensus och demokrati, förankring och långbänk. Som objekt för konstnärlig gestaltning eller filosofiska essäer lyser dock ofta sammanträdet med sin frånvaro. Kanske inte det mest upphetsande ämne man kan tänka sig.
Men det finns undantag. Maria Friberg skapade 1998 ett färgfotografiskt konstverk med titeln ”Somewhere else”, där man ser männens kostymbyxor och blanka skor under ett sammanträdesbord.
Och nu har Vadstenakonstnären Rasmus Sköld iscensatt en rumslig installation med ovanligt munter och satirisk frejdighet. Runt ett avlångt bord har han placerat ut sex träfigurer, grovt ihopsnickrade, vilket i sig är en del i själva uttrycket. Inget finlir med limträpassningar i millimeter.
En kvinna sitter och sover, en annan slår näven i bordet, två kvinnor viskpratar, en karlslok gafflar på och ordförande med klubba i handen ser både trött och nollställd ut. I rummets bortre del skakar två gubbar hand – som om affären redan gjorts upp bakom ryggen på de andra.
Längs ner vid golvlister smyger urtidsödlor fram, påminnande om primitivismen som finns städse närvarande i alltför många sammanhang.
Rasmus Sköld har träffsäkert och grovkornigt humoristiskt satt spiken eller spettet i ett samhällsfenomen av hög angelägenhetsgrad. I dagarna uppmärksammas ständigt turerna kring regeringsbildningen. Kanske förhandlingarna skulle lossna om de finge se Skölds installation och få lite distans till sig själva. Eller Akademien för den delen. Bra konst slår in kilar där inte andra ser dem.