Sotig svärta, aska, men med lite nyponrött som lyser upp här och där, är det omedelbara intryck jag får när jag går in i utställningslokalen. På den beskrivningen låter det som om konstnären sökt inspiration i Fjärran östern. Och så är det utan tvekan.
I "Daganteckningar", en svit på sexton bilder, är underlaget dessutom rispapper. Varje bildyta har under verkets tillblivelseprocess fungerat som en sorts klottervägg. Infall och minnesfragment samsas med uppstramande figurationer. Det röda står för en estetiserande balans.
Det rör sig om stämpelsigneringar, som i kinesiska tuschteckningar, men också om andra, mer abstrakta inslag i samma röda kulör. De här tuscharbetena hänger tätt tillsammans och bildar en form av helhet, lite som en väggtidning med kryptiska meddelanden. Några teckningar är avgjort vackra, i andra är det snarare ett "trashigt" uttryck som dominerar.
Tre större målningar på papper är utförda i tusch, kol och aska. De är abstrakta kompositioner, men har ändå något konkret över sig. Mörka formationer har dragit ihop sig, eller är på väg att göra det, för att kanske sedan överraska med en helt annan utveckling.
"Livet reser sig ur askan" är en skulptural installation som återger en rasbrant. Vad och hur mycket som gått förlorat i den katastrof som orsakade raset, får var och en tänka sig. Vid brantens fot har bitar i större dimensioner samlats. Kanske är det där det nya livet ska börja spira?