Från Rush till Hellström

Vem är din idol? Jag har säkert ställt frågan 100 gånger till intervjuobjekt i olika sammanhang. Nu sitter jag här, 33 år gammal, och frågar mig själv. Vem är din idol, Marcus?

Kultur och Nöje2013-04-19 14:08
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är svårt. Jag har nog faktiskt aldrig riktigt reflekterat över det tidigare. Men när jag liten, typ i tioårsåldern, inbillade jag mig att Rush var det bästa som fanns.

Det var dock inte den kanadensiska powerrocktrion Rush som gällde. Nej, det var Ian Rush. En smal, mustaschprydd Walesisk målspruta i Liverpool.

Några år senare, runt den fantastiska sommaren 1994, hade Tomas Brolin en speciell plats i hjärtat. Känslostormarna för ”Brollan” försvann ganska raskt när han blev bitter, mer och mer började likna Inga Gill (ni som är för unga får googla) och senare slutade lira boll.

Nä, första riktiga idolen kom när musiken började bli viktig på allvar. Sommaren efter nian sökte jag efter allt som hade med Liam Gallagher att göra. Oasis hade drabbat mig. Lyckan var total när jag hittade likadana Nike som Liam hade, på rea dessutom, på Mobilia i Mantorp. För att inte tala om när jag var på skolresa i Tyskland och hittade en anorak som liknade den som Liam brukade ha på sig. Jävlar vad cool jag kände mig.

Gallagher, som jag envist hävdar har världens bästa rockröst, i all ära. Den person som jag skulle säga är min idol bor i Göteborg. Jag minns tydligt vår första kontakt för 13 år sedan. Jag var nyss hemkommen från en tid i London och lite vilsen över livet. Jag jobbade på en snabbmatskedja och på lunchrasten lästejag en recension av Håkan Hellströms debutsingel.Broder Daniel-kopplingen lovade gott, men jag var avig till artistnamnet. Tyckte det lät som Staffan Hellstrand. Uh! Men direkt efter att jag stämplat ut stack jag ner till lokala skivaffären. ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” knockade mig totalt och sedan dess har de Hellströmska melodierna och texterna varit ledande soundtrack i mitt liv.

I onsdags kom senaste kapitlet och på måndag finns Håkan i Linköping och signerar sitt sjunde album. Jag kan inte närvara. Men om ni ska dit hälsa gärna från mig att spåret ”När lyktorna tänds” fångar så mycket att det nästan gör ont.

Humanistdygnet!

Har ett kalasfint program. Start i kväll. Hela dagen och kvällen i morgon. Allt är gratis! Kolla in www.liu.se/humanistdygnet

Grattis!

Martin Bratt i Mjölby och Inger Larsson från Linghem vann två biljetter var till filmen ”The second wave”. Rätt svar var självklart att Ebbot Lundberg var frontman i The Soundtrack Of Our Lives.