Björn Lövenlid: Fram för mer "trist" politik

Svensk politik har alltid dominerats av tunga, ekonomiska frågor. Det har handlat om skatter och fördelningspolitik, om nyföretagande och jobb.

Det gör det förstås fortfarande, men tar man del av mediernas rapportering så tycks politiken numera i stället genomsyras av uteblivna handskakningar, könssegregerade badtider och genusneutrala pronomen.

Ord som ”jobbskatteavdrag” eller ”glesbygdsstöd” har en sövande effekt på mediekonsumenterna samtidigt som frågor om religion, kultur, värderingar, genus och sexuell identitet får blodet att koka och intressebarometern att skjuta i höjden hos de allra flesta.

Eftersom medierna har slutat att gissa vad som engagerar människor och nu i stället mäter vad folk faktiskt går i gång på så har också symbol- och värderingsfrågor hamnat högst på dagordningen, en utveckling som dessutom har förstärks genom algoritmer i sociala medier.

Det är hart när omöjligt i dag att få någon som helst spridning på ett debattinlägg om exempelvis för- och nackdelarna med EU:s subsidiaritetsprincip, men en baggis att föra ut ett ogenomtänkt budskap för eller emot könsneutrala toaletter.

Om dåtidens svenska samhälle delades in i arbetare och tjänstemän, i socialister och borgare, så beskrivs i stället dagens som en komplex, hierarkisk struktur bestående av vita och rasifierade, cis-personer och hbtq-personer, personer som identifierar sig som kvinnor och personer som identifierar sig som män, eller både och.

Som om detta inte vore svåröverblickbart nog så kan personer hoppa mellan dessa olika kategorier, beroende på sammanhang. En vit, heterosexuell, funktionshindrad kvinna kan anses vara överordnad en rasifierad homosexuell man från en religiös minoritet, men det omvända också kan gälla.

I grunden tycker jag att detta är bra. Det var länge sedan samhället kunde delas in i arbetarklass och bourgeoisie. Våra identiteter och roller är mer komplexa än så.

Samtidigt riskerar vi att dividera om huvuddukar, kulturell appropriering och färger på plåster så mycket att vi glömmer bort realpolitiken, den som ska leda till fler jobb, sundare statsfinanser och en mer hållbar utveckling.

Vi fastnar i symboldiskussioner och tar strid om flyttade Tintin-böcker och toplessbad i simhallar därför att det är enklare att förstå än omstridda makroekonomiska modeller.

Utmaningen för oss i medierna är alltså att skriva om förändringar i reporäntan och EU:s jordbrukspolitik på ett sätt så att människor engageras. Den som lyckas med det är värd det allra finaste av journalistpris.

Björn Lövenlid är chef för redaktionell utveckling inom NTM.

Nås på bjorn.lovenlid@ntm.eu