Margareta Jungerth Boo
Galleri Curt Friman, Vadstena
Pågår till 22 april
I de akvareller Margareta Jungerth Boo nu visar finns en säregen suggestion av poetisk natur. Uttrycksmedlen är knappast illusionsskapande utan fungerar som organiska element i bilden. Hon räds inte svåra utmaningar och avvägningar, och trots medvetenhet och konsekvens i måleriet tillåts slumpmässiga infall störa motivet och därmed skapa komplikationer och spänning.
Konstnären är av ångermanländsk börd, och nog anas en närvaro av det norrländska kynnet också i hennes målningar. Men det är sällan eller aldrig fråga om läsbara landskapsskildringar.
Snarare avspeglas en flyktig känsla av ensliga vidder, av karghet i natur och kynne utan att fördenskull ge någon definierad geografisk prägel.
Uppskattad mentor för henne har varit Lars Lerin, som betytt oerhört mycket för hennes utveckling som akvarellist. Att hon blev en receptiv lärjunge framgår av flera verk i den här utställningen.
Men hon är definitivt ingen epigon utan förvaltar arvet på ett högst personligt sätt. Rent tekniskt parerar hon transparenta färger med opaka och täckande och gör det med en självklarhet, som vore det enda vägen till den åtrådda fulländningen.
Titlarna talar sitt tydliga språk. Här handlar det om tankar, visioner, magi, som fångar betraktaren så att denne blir närmast knockad av ett handfast motiv som "Vedhuggerskan" med blödande finger efter missriktad klyv, för att inte tala om parad- eller portalmålningen "Aktrisen", en skådespelerska som gjort alla roller och offrat sitt eget ansikte.
Nej, Margareta Jungerth Boo placerar man inte i någon fålla.
Ewe Olsson