Som veritabla utropstecken hÀnger de dÀr, Rose Tillberg-Mattssons textilier "Marina med trumpet" och "Tara", vokalisten, vÀvar som rÀcker frÄn golv till tak. Det Àr inte bara uppseendevÀckande som motiv utan ocksÄ i utförandet som laddats med kÀnslor utan att berövas vare sig konturer eller identitet. Det fÀngslar mig pÄ ett egenartat sÀtt, och jag har svÄrt att frigöra mig för att gÄ vidare i denna högkvalitativa jubileumsutstÀllning.
En trappa upp ges Bertil Almlöf stort utrymme, denne östgötaslÀttens gudabenÄdade mÄlare, som stÀndigt utvinner nya nyanser och antar allt fler utmaningar. HÀr överraskar han med inte bara rosa eller lilafÀrgade himlar över landskapet. Han visar en praktiskt taget enfÀrgad duk, dÀr det gula fÀltet helt fÄtt ta överhanden, bortsett frÄn en minimal dekordetalj i rött och vitt vid ena kanten.
SÄdana monokroma spÄr sÀtter den högaktuella rapsblomningen, och visst kan hans trÀnade öga se himlen i ett annat skimmer Àn vi vanliga dödliga.
Utrymmet ovan dÀr - förlÄt uttrycket! - delar han med glaskonstnÀren Gunilla Kihlgren, stockholmska med förflutet pÄ bland annat Orrefors. Hennes organiska formexperiment bÄde imponerar och vÀcker mÀrkliga tankar, som jag gÀrna upplever som komplement till det omgivande mÄleriet.
Annars Àr det frÀmst Evert Lindfors som med sina keramiska skulpturer fÄngar ögat pÄ nedre planet. Det Àr ofta utdragna gestalter à la Giacometti som formats med hög integritet och utan specifika referenser, en metastruktur vilket ger betraktaren möjlighet att lÄta associationerna löpa fritt.
Den hÀr jubileumsexposén förtjÀnar verkligen en invasion av konstÀlskare, oavsett favoritgenrer eller idoldyrkan.
Ewe Olsson