CC
Elisabethtown
Regi, manus: Cameron Crowe
I rollerna: Kirsten Dunst, Orlando Bloom, Susan Sarandon, Alec Baldwin
Royal i Linköping
Typiskt för "Elisabethtown" är att allt är tilltaget i överkant. Med en bit mer av less-is- more hade det kunnat bli en lyckad film.
Livet kunde ha varit bättre för Drew (Orlando Bloom). Han har just åsamkat sitt företag en miljardförlust och har fått sparken. Hans flickvän ville bara dela framgången och försvinner. Återstår att ta sig av daga.
Som vanligt när man vill visa det totala fiaskot misslyckas Drew också med detta. Hans syster ringer i det avgörande ögonblicket och meddelar att hans far dött.
På planet till begravningen möter han flygvärdinnan Claire (Kirsten Dunst). Kanske finns det hopp om livet.
Filmen bygger på den omhuldade föreställningen om den goda småstaden där folk bryr sig om varandra, till skillnad mot den kalla storstaden. Landsbygden är dessutom befolkad av personligheter, riktigt roliga kufar bara man lär känna dem. Man förändras också av att möta dem och blir sig själv, fast bättre. Det vimlar av sådan och liknande lättköpta schabloner.
Filmen är dessutom minst en halvtimme för lång. Kirsten Dunst räcker långt men är för flickbokskäck, det blir några skimrande leenden för mycket. Orlando Bloom lyckas hyggligt men han är inte typen för denna sorts romantiska komedi. Kemin dem emellan är heller inte så tydlig.
Bäst är Susan Sarandon som den alltmer uppvaknande änkan. Kanske för att hon bara är med precis så mycket som hon ska.
Det som räddar filmen är att den då och då har en underfundig humor och värme som lyfter.