LINKÖPING
När Corren ringer är Love Antell hemma och kurerar sig. Efter ett par kvällar på turné slog förkylningen till. Men han är angelägen om att komma ut och fortsätta spela.
-- Jag har fått en bred blandning på åldrar i min publik. Jag är ju van att spela för mycket studenter. Och nu har jag ju så mycket låtar att jag måste välja bort en del favoriter. Jag spelar ju några av mina tolkningar från tv-programmet också.
Tv-programmet är förstås ”Så mycket bättre”, som sändes i höstas. Innan det började var han känd som sångaren i Florence Valentin, med låtar som "Pokerkväll i Vårby gård" och "Upp på sociala, ner på systemet". När han fick leka och sjunga med storheter som Carola, Orup och Ola Salo på bästa sändningstid blev han känd för den svenska allmänheten på riktigt.
Hur känns det?
– Jo, det är roligt. Folk drar i en på stan och så. Carola ringde förra veckan och bjöd in mig på sin konsert. Och när jag kom dit med min familj och klev in på Cirkus insåg jag att ”fan, alla här vet vem jag är!”.
– Men jag är som ett litet barn, jag njuter av uppmärksamheten när jag får den, säger Love Antell.
Och när Love Antell får vår uppmärksamhet passar han oftast på att säga något som är viktigt för honom.
– Det politiska är min ingång i allt jag gör. Alla mina förebilder är politiska, från Goya till Afzelius. Jag ser mig själv som en politiskt tänkande person.
Det märktes även i tv-serien. Love Antell fick till politiska vinklar på snart sagt alla sina tolkningar av de andra artisternas sånger. Orups ”Från Djurholm till Danvikstull” kom att handla om hemlöshet och Carolas ”Tommy tycker om mig” fick en queertolkning.
Den brittiske sångaren Billy Bragg är en viktig inspirationskälla.
– Men folk som skriver politiska låtar i dag gör oftast hiphop, konstaterar han.
Egentligen skulle han ju göra något helt annat. Som ung, begåvad tecknare började han på Konstfack i Stockholm. Där träffade han den kontroversielle konstnären och satirtecknaren Lars Hillersberg.
– Han inspirerade mig starkt, säger Love Antell.
Åsikterna hade han med sig hemifrån. Visserligen växte han upp på Östermalm, men med föräldrar som var pålästa och vänsterorienterade akademiker. Båda var dessutom födda i Finland, och därmed delar han erfarenheter med så många andra unga svenskar som står med en fot i Sverige och en fot i föräldrarnas hemland.
Den där rotlösheten är ett tema på hans nya album, "Barn av Amerika".
– Det är moderna emigrantlåtar. Jag lekte reporter och var ute och reste mycket när jag skrev låtarna, jag fick inspiration av att vara på platser där papperslösa och turister möts.
Han framstår alltid som lika glad och optimistisk, även om han precis som alla andra som försöker säga något vettigt i dag får sin släng av hat på nätet.
– Jag kan få helt absurda och extremt rasistiska påståenden. Det finns galningar där ute som inte väjer för någonting. Det är viktigt att aldrig vika sig för dem. Visst, det finns de som tycker att det jag säger är självklarheter. Det är en risk jag får ta, tycker Love Antell.
Han har spelat låtar av Pussy Riot och av en iransk musiker som sitter i husarrest.
– Det finns människor som jag som sitter i fängelse, konstaterar han.
Att han har ett ansvar, som människa och artist, släpper han inte:
– Vi måste väl sjunga låtar, vi måste påverka. En sång kan tända en låga. Det blir små lägereldar svi kan samlas kring.