Pressvisningen är full av ungar. Förmodligen är det någon filmbolagsanställd som tipsat sitt barns dagispersonal. Hur som helst är det upplagt för barngarv. Jag räknar till tre spontana: ett när en av ekorrarna pruttar, ett när de gömmer sig under varsin kopp och ett när alla drattar på ändan.
Tre skratt på en och en halv timme. Det är knappast godkänt.
Men å andra sidan är det här Sverige och här har ingen någon relation till de sjungande ekorrarna Alvin, Simon och Theodore. Amerikanska barn kommer till biografen eldade av nostalgiska föräldrar, redan 1958 gavs den första singeln med Alvin and the Chipmunks ut. Sedan blev det skivor, tv-framträdanden och en tecknad tv-serie som sändes under typ hela 80-talet. Som svensk går man förmodligen miste om många gliringar, antydningar och tonfall som är helt självklara för en amerikansk publik.
Handlingen i korthet: av en slump får låtskrivaren Dave hem tre talande ekorrar. De visar sig vara väldigt bra på att dansa och sjunga. De blir superstjärnor och räddar hans karriär. Jag kan även avslöja att allt slutar lyckligt.
För oss icke-amerikaner är det inte mer än en rätt ordinär familjefilm. Sockersöt, tillrättalagd, gullig och lagom tokig. Och, okej, jag erkänner - ekorrarna är jättesöta när de dansar och sjunger. (TT Spektra)