Folkets park-rörelsen i Sverige har problem, Linköping är inte unikt. Men hur var det möjligt att först dra in 50 miljoner på att sälja halva parken, sen gå i konkurs?
Ombyggnaden drog iväg och kostade 60 miljoner, istället för 30. Det är naturligtvis helt åt skogen redan det.
Men det allra mest försumliga är att föreningen sen inte fick igång nån storstilad verksamhet i sina överflotta lokaler med den senaste konferensutrustningen. Inte en opera sänd med nya 1,5-miljonersutrustningen.
Lägg till för många anställda och en försvunnen bronsstaty.
Både vd:n och styrelsen har en hel del att svara på. Illa skött och för storvulet, är vad jag har hört.
Ja, det stinker så att det känns ända över Malmslättsvägen och bort till Dahlbergs Café i Gamla Linköping där Tagerevyn går för full trädgård om kvällarna.
Folkets park-föreningen bildades 1901. Tänk på alla frivilligtimmar, allt engagemang, all stolthet som lagts i parken och verksamheten.
Här jobbade Tage Danielssons mamma Elsa i kiosken medan pappa Ivar körde bussen dit.
Lille Tage lyssnade och lärde, på Skånska Lasse ("Elektricitetsvisan", ni vet) och många andra bondkomiker, teatersällskap och musiker.
Här lärde han sig grunderna.
En storvulen ombyggnad och allt är borta.
Utan tvivel är det inte klokt.
***
Såg Håkan Hellström-filmen "Känn ingen sorg" på Filmstaden i torsdags. Jag och min man drog upp medelåldern i den nästan fullspikade salongen. Men oj vilken stämning. Lite på samma vis som i nya Gatsby är allt i filmen förhöjt, med en touch av magisk realism. Det är en härlig film. Just det, härlig. Gripande. Skön. Snygg. Duktiga skådisar. Roliga Håkan referenser mest överallt. Jag tror att vi ler en smula ännu.
Nästa vecka (vecka 33) är Ann-Charlotte Irhede och Marcus Nyenger in charge på kulturredaktionen.