För ett par år sedan gjorde Tomas Ekström intryck med sina bidrag på länsmuseets vårsalong. Nu visar han att han har tagit ytterligare steg framåt, åtminstone i vissa avseenden. Ekström har bara ett par separatutställningar på sin meritlista, men borde efter den här insatsen röna ett större intresse.
Det som fungerar allra bäst är dels bilduppbyggnaden, dels den atmosfär som konstnären lyckats ladda sina verk med. Kompositioner och uttryck varierar på ett vitalt sätt, så att varje bild har sin egen prägel. Förhållandet tydliggörs av de relevanta stämningslägen som på ett övertygande sätt gjutits in i så gott som varje målning.
Färgerna har utnyttjats på ett både känsligt och vågat vis. I bara något enstaka exempel har färgpådraget gått lite väl långt och dränerar i viss mån helheten på sammanhållningskomponenter. Men på det hela taget är färgbehandlingen så pass driven, att man förstår att den härrör ur en riktad talang.
Tilltalet är direkt och otvunget, på det sätt som kan presenteras av flyhänta målare. Huvudsakligen är bilderna fria från ovidkommande "lullull", vilket annars är ganska vanligt i den här typen av konst.
De målningar vilkas innehåll är mest avskalat, är också de starkaste. Hit hör till exempel "Rocket 88" och "Pepparrotsgädda". Några, en sorts visioner av blommornas värld, är arrangerade i tilltalande koncept.