Aviator
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Leonardo DiCaprio, Cate Blanchett, John C Reilly
Speltid: 2 tim 52 min
Censur: 11 år
Filmstaden i LInköping
HAN HADE ALLT men kastade bort det; här sitter han ensam, jagad, paranoid medan de som förut åt ur hans hand nu försöker nafsa åt sig de sista bitarna av honom.
Det hade kunnat vara Jake LaMotta, boxaren i "Tjuren från Bronx". Eller Henry Hill, gangstern i "Maffiabröder", eller Ace Rothstein, kungen av Las Vegas i "Casino". Men nu är det Howard Hughes. Mångmiljonär, flygpionjär, filmmogul/regissör, kvinnornas och skvallerpressens älskade. Före detta. Nu sitter han instängd och naken i ett rum där bara hans galenskap, hans filmer och en lång rad mjölkflaskor med urin håller honom sällskap.
Martin Scorsese är besatt av stora män och deras stora fall från stora höjder. Den sanna berättelsen om Howard Hughes måste ha haft oemotståndlig dragningskraft på honom. Inte minst med tanke på parallellerna mellan Hughes och Scorsese -- filmskaparna. När Hughes i Leonardo DiCaprios gestalt kasserar filmrulle på filmrulle för att något moln inte är tillräckligt bröstlikt är det lätt att se en frustande Scorsese propsa på att bygga upp halva Manhattans hamn, komplett med lastfartyg, för att nå perfektion i en tagning av "Gangs of New York".
När nu "Aviator" hyllas och belönas i USA, senast på Golden Globe, och nämns som en Oscarsfavorit är det lätt att tolka som en senkommen ursäkt från de många som misslyckades med att se storheten i just "Gangs of New York". För även om "Aviator" har många fördelar är det missarna man minns.
För det första är Leonardo DiCaprio en uppenbar felcasting. Han gör sannerligen så gott han kan, och som den unge, hungrige Hughes som smeker en Hollywoodstarlet med ena handen och ett av sina nya flygplan med den andra, fungerar han oklanderligt. Men en 30-årig Leo som en galet skäggig, 55-årig Hughes blir mest en nyinspelning av Monty Pythons eremit.
Lika grotesk blir Cate Blanchett i rollen som Katherine Hepburn -- hennes motsvarighet till skägget är ett brittiskt uttal som låter som om Birgit Nilsson skulle tungkyssa Margaret Thatcher.
Det är också tydligt att Scorsese den här gången inte är hemma i sin miljö. LaMottas hyreslägenhet, Hills maffiakvarter och inte minst Travis Bickles ångande gator i "Taxi driver" är områden där Scorsese skulle hitta hem i sömnen. När han nu rör sig i flygbolagens konglomeratkorridorer och Hollywoods rikaste salonger är det en värld som inte är hans, trots att den befolkas suveränt av äkta kapitalistskurkar som Alec Baldwin och Alan Alda.
"Aviator" är en flygfilm som kanske inte kraschar, men det är mest för att den vägrar att lyfta. Epiken har tagit över dramatiken, karaktärerna är bara karaktärer. Howard Hughes är betydligt mer fascinerande som människa än som filmgestalt. (TT Spektra)