"En dräng är en dräng". "Och en hora är en hora". Se där, nyckelrepliker i detta Strindbergska drama. Överklassflickan Julie och tjänaren Jean är i farten igen, filmade av Helena Bergström som därmed har tagit på sig regissörshatten för tredje gången. Det är inte så tokigt, till en början, även om det tar ett tag att vänja sig vid de teatrala replikerna. Bergström och ensemblen har satt upp historien på scen tidigare och det märks tydligt att de är rutinerade och sammansvetsade när det intrikata spelet tar vid.
Björn Bengtsson är, som alltid, mycket bra som den uppåtsträvande Jean som kanske i denna uppsättning är något mindre slug än vanligt.
Det är också roligt att se ett förhållandevis nytt ansikte, Nadja Miriman, i rollen som Julie. Hon är också en duktig skådespelerska som fångar Julies växlande överläge och utsatthet på ett engagerande sätt. Med i leken finns också Kristin (Sofi Ahlström Helleday), i vars källarkök större delen av handlingen utspelar sig. Hon är den enda som egentligen vet sin plats och är nöjd med den och sakernas ordning.
Men någonstans i mitten, ungefär när replikskiftet i denna texts inledning yttras, infinner sig en trötthet, i alla fall hos mig. För även om man absolut kan argumentera för att köns- och klassfrågor alltid är aktuella och bör diskuteras, så undrar jag om det inte måste till något mer än att damma av Strindbergs gamla drama utan att lägga till något nytt?
"Fröken Julie" ska snart filmatiseras av Liv Ullmann med Hollywood-stjärnorna Jessica Chastain och Colin Farrell i huvudrollerna. Jag hoppas att de kan lyfta diskussionen så att den känns mer angelägen i våra dagar.
Den här versionen lyfter egentligen bara ordentligt de få gånger den lämnar källaren. Helena Bergström låter oss flyga symboliskt högt ovanför en vacker flod och bjuder stundtals på förklarande tillbakablickar.
Även om "Fröken Julie" är, och tydligen förblir, ett kammarspel hade det varit önskvärt med fler utflykter in i filmmediets alla möjligheter till berättande. Nu lämnar hon oss med känslan av att titta på en filmad teaterföreställning och det blir lite segt i längden. (TT Spektra)