Fars som kräver renodling

De tidigare så skötsamma makarna Ohlsson förvandlas till frispråkiga vildar efter en körresa till Transsylvanien. Deras son prästen och dennes nya flickvän bjuds in på middag – Mårtensafton med blodbaserad svartsoppa på menyn. Fästmön är dotter till en biskop som också är inviterad men de nyblivna vampyrföräldrarna vill för sitt liv inte få in en så högt uppsatt kyrkans man i sitt hus. In i handlingen träder också grannen Harald och hans hustru Hedvig.

Spelet kan börja.

Denna premiärafton är Crusellhallen halvfylld av farssugna besökare. De sex skådespelarna ilar fram och tillbaka genom dörrarna på klassiskt farsmanér. De skämtar om blod, de sjunger och dansar och ändå blir jag aldrig riktigt biten. Andra akten är mer fartfylld än den första, men föreställningen har svårt att nå över scenkanten till oss som inget hellre vill än skratta och låta oss roas.

Skådespelarna gör vad de kan med ett bitvis lite tandlöst manus. Bäst klarar sig musikalutbildade Robert Rydberg, sonen, och rutinerade Pernilla Wahlgren, fästmön. Hon får visa prov på sin stora bredd och har både komisk tajming och skärpa i replikerna. Men jag hade önskat Janne ”Loffe” Carlsson en tydligare och roligare entré. De flesta av oss i publiken har ju följt hans karriär från tv-serien ”Någonstans i Sverige” till Göta kanal-filmerna, och det hade känts skönt att få välkomna honom på scenen med en igenkännande applåd.

Det är som om manusförfattaren velat lite för mycket. Robert Dröse hade behövt renodla bland sina många idéer. Nu blir jag inte klok på om ”På bettet” är den komedifars den utger sig för att vara. De många sång- och dansnumren (som egentligen inte har med handlingen att göra) för snarare tankarna till nummerrevy. I början av andra akten bjuder kvinnorna i ensemblen på en riktigt rolig och härligt småsnuskig stund som verkligen går hem hos publiken, men tyvärr följer de upp den framgången med skämt så grova att skrattet fastnar i halsen.

Det är möjligt att några av problemen beror på premiärnerver och att pjäsen inte hunnit sätta sig ordentligt. Ambitionerna är ändå lovvärda, och jag hoppas att produktionsbolagets vilja att låta föreställningen växa och förändras i samspel med publiken blir verklighet. Efter en landsomfattande turné under våren kommer den tillbaka till Östergötland där den spelas i Motala den 3 maj och Norrköping den 5 maj.

Läs mer om turnéplanen för ”På bettet” på www.drosenorberg.se