Stafetten-projektet går in på sitt sjätte år och bjuder på nya bilder av Caroline Färnström. Det är inte så att man inte känner igen hennes "konstnärliga fingeravtryck". Samtliga verk är mycket typiska. Men det är som om hon tagit ännu ett steg på klarhetens väg.
Kvalitén på de utställda verken är jämn rakt igenom. Det är givetvis en positiv omständighet, inte minst när en visning, som den här, innehåller ett antal olika tekniker och format. Här kan man ta del av animerad film, monotypier, collage etc.
I rörelseDe korta filmerna åskådliggör rörelsemönster hos aktiviteter som boxning, rusande uppför en trappa i brandrök, uttryck för självupptaget koketta drömmerier med mera. En beaktansvärd egenhet med filmerna är att varje ruta framstår som ett självständigt konstverk.
Målningarna är i små format (cd-storlek). Gemensamt för dem är det måleriska uttrycket samt att de skildrar informativa ögonblick i speciella berättelser.
Inga tveksamheterGrafiken, monotypierna, verkar vara mer arbetade än brukligt när det gäller Färnström. Det är här den där utökade klarheten skiner igenom. De figurer som skildras har ett uttalat egenvärde. Här finns inget tveksamt eller konturlöst. I stället har en auktoritet ingjutits i dem, vilket får dem att framstå som sig själva nog.
I många år har konstnären fortsatt att vaska fram samma typ av individer, med ballerinan som förgrundsgestalt. Inte sällan nås goda resultat genom konsekvens.
SIEVERT SJÖBERG