Abstraherade landskap eller trädgårdsinteriörer, i en flödande teknik och i bjärta färger, är ett signum för Björn Wessman. Man märker influenser från exempelvis Cézanne, Matisse och Monet. Här används de i en nutida undersökning av idéer och ideal från en av konsthistoriens mest dynamiska eror.
Målningarna visar en uppdriven, nästan eldig kolorit. Till en början kan den kännas påträngande, men blicken anpassar sig ju mer man bekantar sig med den här bildvärlden. En av hörnpelarna utgörs av (sam)spelet mellan kalla och varma färger, där växelverkan skapar effekter som intryck av rörelse, djup, pågående processer hos växtligheten. Konstnären visar ett praktiskt och känslomässigt utvecklat handhavande av färger, även vanligtvis svårflörtade sådana.
Motiven kommer från mångåriga, längre vistelser i Frankrike. Den intensiva koloriten för också tankarna till andra breddgrader än svenska. Man får en känsla av att målningarna är en sorts hyllning till Languedoc-trakten och konstnärens franska omständigheter. Det är bilder som säkert får en och annan att längta bort. De har också ett anslående dekorativt värde. Med måleri som, likt det här, vill förmedla lust och glädje, kan det finnas risk för att det uppfattas som inställsamt. Wessmans bevekelsegrunder gör att han undviker sådana fällor.
Det handlar inte om ett regelrätt avbildande, utan snarare om en skildring av symbiosen mellan ljus och växtlighet.