Jarl Ingvarsson och Marie Capaldi
Passagen, Linköping
Pågår till den 21 november
När man träder in i Konsthallen Passagens rymliga utställningshall möts man av ett färgsprakande måleri, stora dukar som formligen exploderar av färg.
Det är Jarl Ingvarsson, uppvuxen i Vadstena, och Marie Capaldi, som visar sina målningar. Båda har haft närhet till Valands konsthögskola i Göteborg, han som lärare, hon som elev, och båda är expressionistiska målare men med helt olika uttryckssätt.
Jarl Ingvarssons måleri kan vid en första anblick förefalla spontant men i själva verket inrymmer det eftertänksamhet och självdisciplin. Hans bildvärld är klar och påtaglig som i sviten av målningar med tabascoflaskor. Tabascons kraft får sitt uttryck i den högt uppdrivna färgskalan och den rörelserika teckningen, men samtidigt står flaskorna som ett gammaldags stilleben men med gåtfulla, skrivna ord.
Det är i denna kombination av målerisk tradition och ett expressionistiskt färgspråk som Ingvarsson är en så särpräglad målare i vårt land. Det är givet att tankarna går till den tyska 80-talsexpressionismen men också lika mycket till Göteborgskolorister som Ivan Ivarsson och Inge Schiöler. Just den senare har Ingvarsson själv sagt vara en inspirationskälla men lika mycket är folkliga målare som Bror Hjorth och Sven X:et Erixson förebilder.
I hans måleri finns metafysiska drag och som betraktare känner man ibland närheten till de eviga frågorna i hans stora rumsbildningar, där färgfläckarna rör sig som himlakroppar.
I kontrast till detta står målningen "Inget tjafs", där en färgkaskad uppstår genom en märklig osynlig kraft som hämtad ur ett seriemagasin. Och där de brett uppstrukna färgmassorna har en explosiv, humoristisk kraft som fortplantar sig genom hela utställningssalen. Ingvarsson har också ofta gått tillbaka till sina barndomsminnen av seriefigurer som Knasen. Där låter Ingvarsson sin barnsliga förtjusning i färgens mysterier få sitt utlopp.
Marie Capaldi har i sitt måleri ett starkt förhållningssätt till konsthistorien. I den stora målningen "Margarethadagen" har hon porträtterat sina tvillingdöttrar så som Velasquez porträtterade de spanska prinsessorna och i andra målningar av tvillingarna har hon ställt dem i Rothkoporten, d v s med en målning av den store amerikanske koloristen Mark Rothko i fonden.
I andra målningar finns hänvisningar till Renoir. Men Marie Capaldis måleri är starkt självständigt och hennes motivkrets är familjen och de nära föremålen, stolar, soffa och givetvis barnen. Själv pekar hon självironiskt på detta förhållande.
Det är en betydelsefull utställning som Passagen arrangerat av två av våra viktigaste konstnärer men som samtidigt är litet outsiders, eftersom de har valt att bo på landet utanför Borås i stället för i närheten till Stureplan.
Det är viktigt att vara utanför staden har Ingvarsson uttryckt det och det kan man naturligtvis vara när man så uppenbart målar ur sitt inre.