Ljuset och landskapskaraktären har han hämtat från miljön kring byn Languedoc i sydvästra Frankrike, och bland hans klassiska inspiratörer finns Gauguin, Bonnard och Matisse. Samtidigt som nervigheten i många av landskapsutsnitten, liksom det intensiva ljuset i färgsättningen, gör att man associerar till Van Goghs måleri.
Det kommer till uttryck i den mäktigt ljusvibrerande målningen ”Soleille couchant”, och kanske i än högre grad i litografin ”Furieux”, där det orange/gul/blå/-präglade naturutsnittet fullständigt ”exploderar” kring den gulblåmelerade vattenströmmen. Men intensiteten i de djärva färgkontrasterna finns också i målningar som ,”Escalier du maison Blanc” och ”Couque du Bryére”.
Samtidigt präglas bilderna av inslag av en stram färgsyntetism som i sin böljande form känns dynamiskt intagande.
Den spännande kontrasten mellan sammanhållna färgfält och en upplöst, smått pointillistisk, förgrund blir särskild framträdande i målningen ”Feuillage d'Automne”. Här finns även tendenser till en abstrahering av motiven som i collaget ”Jardin suvage II” och litografin ”Max negre”
I en lugnare mindre kontrastrik färgsättning finns landskapen med inslag av hus. Här tilltalas jag särskilt av målningen ”Le mas d'Oliviers" där huset, inbäddat i ett turkosblått fält, balanserar den omgivande, flödande växtligheten.
Som sagt, värm er i höstmörkret av Björn Wessmans mästerligt gestaltade landskapskonst!